I krig är allt tillåtet? - Sexuellt våld och våldtäkt i väpnade konflikter - en feministisk analys

Sammanfattning: Sexualbrott i väpnade konflikter har sedan 1990-talet varit ett ämne högt upp på den folkrättsliga tapeten. I och med grundandet av ICC var förväntningarna höga för att straffriheten för sådana brott skulle minska. Resultaten kom dock inte så snabbt som många hoppats, vilket föranledde skarp kritik mot Åklagarens arbete. Åklagare publicerade därför ett policydokument, med målsättningar för hur dennes arbete skulle blir mer effektivt vad gällde att åtala och fälla ansvariga för sexualbrott i väpnade konflikter. Det skulle dröja fram till 2016 innan ICC för första gången dömde en person till individuellt straffansvar för folkrättsbrott som dennes trupper begått i samband med en konflikt. Domen har varit hett efterlängtad och är ett frekvent artikelmaterial bland feministiska rättsvetare. Rättslägset är rykande färskt och dess implikationer tål därför att närmare examineras. Uppsatsens syfte är att utreda vilket skydd kvinnor har mot våldtäkt i väpnade konflikter, i förhållande uttalade målsättningar. Utifrån en feministisk diskursanalys analyseras det nya rättsfallet för att se hur ICC beaktat eventuella målsättningar och vad som har potential att bli bättre. Uppsatsen kommer att argumentera för att ambitionerna är bra, att mycket har hänt men att utvecklingen inte räcker hela vägen för att på ett adekvat sätt tillse att kvinnor åtnjuter ett gott nog rättsligt skydd mot sexualbrott i väpnade konflikter.