Nämndemannasystemet i tingsrätten - ett nödvändigt ont i brottmål?

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att granska de mest omdiskuterade för- och nackdelarna med nämndemannasystemet och utreda om systemet kan garantera en rättssäker prövning vid brottmålsprocessen i tingsrätten. För att nå syftet är en av mina frågeställningar hur nämnden uppkom och systemet fungerar idag. Exakt hur länge den svenska nämnden har existerat vet vi inte, men fenomenet finns nedtecknat i våra första skriftliga rättskällor från 1200-talet. Nämnden har under sin minst 800-åriga historia till största delen haft en rådgivande funktion. Det är endast under 1500- och 1600-talet och efter 1983 som nämnden intagit en plats i rätten som fullvärdig domare. Idag har alltså nämnden en funktion som meddomare tillsammans med juristdomaren och de båda domarkategorierna omfattas av samma regler och har samma skyldigheter. Min nästa frågeställning berör nämndens funktion och nytta i dagens rättssystem. Tanken med dagens nämndemannasystem är bland annat att nämnden ska bidra med sitt sunda förnuft och fungera som en folklig representant för det allmänna rättsmedvetandet. Emellertid finns det många skilda åsikter om nämnden och om den uppfyller någon funktion i den nutida rättsskipningen. Det har diskuterats om det finns någonting nämndemännen kan bidra med i rättsprocessen som juristdomarna inte redan kan. Den tredje frågeställningen är huruvida rekryteringen av nämnden är tillfredställande. Många menar att nämnden med sin politiska bakgrund kan utgöra en fara för domstolarnas självständighet och att det i själva verket inte finns ett allmänt rättsmedvetande. Om det nu inte skulle finnas ett allmänt rättsmedvetande, menar vissa att nämnden för att fylla en funktion som sunt förnuft måste företräda folkets demografiska sammansättning för att bibehålla folkets förtroende som dess representant. Min sista frågeställning är vad som ryms inom begreppet rättssäkerhet och vad som krävs för att medborgarna ska tillförsäkras rättssäkerhet i en brottmålsrättegång i tingsrätten. I rättssäkerhetsbegreppet ryms bland annat likhet inför lagen, domstolens saklighet och opartiskhet, förutsebarhet av lagstiftningen, oskyldighetspresumtion, rätt till en rättvis rättegång, domstolens självständighet och principen om att hellre fria än fälla tillsammans med det högt ställda beviskravet bortom rimligt tvivel. Efter en avvägning mellan de redovisade för- och nackdelarna och en granskning av rättssäkerhetsaspekter kommer jag till sist fram till att nämndens funktion som den är idag är en fara för rättssäkerheten. Nämnden innehar en roll som meddomare, men har inte kompetens nog att axla denna svåra uppgift. För att nämndemännen ska kunna fungera som meddomare måste de utbildas. Vi kan inte ha en dömande funktion i vårt rättssystem som hotar rättssäkerheten. Ett annat alternativ är att nämnden byter karaktär och istället intar en rådgivande funktion i rätten. För att nämnden ska få en mer bisittande roll i förhållande till juristdomaren kan omröstningsreglerna ändras. Detta kan ske antingen genom att domaren får en mer dominerande roll i rätten och innehar utslagsröst. Ett annat alternativ är att nämnden inte har rösträtt alls eller att nämnden har en kollektiv rösträtt.