Revisorns roll i arbetet mot penningtvätt : - En undersökning om revisorns skyldighet att rapportera misstänkta transaktioner

Sammanfattning: Begreppet penningtvätt sägs härstamma från mellankrigstiden i USA, där maffian använde sig av olika tvättinrättningar för att dölja pengarnas illegala ursprung. Dagens moderna teknik och utveckling har ökat vår levnadsstandard med medför också att det blir enklare att tvätta pengar. Under senare år har internationella erfarenheter visat att penningtvätt är ett utbrett problem och Sverige är inget undantag. Nyligen framtagen statistik visar att penningtvättens omfattning uppskattningsvis handlar om ca 2,7 % av världens BNP, vilket motsvarar ca 1 600 miljarder USD. Det finns flera verksamhetsutövare som är rapporteringspliktiga enligt penningtvättslagen (SFS 2009:62), en av dessa är revisorer. Trots att revisorer är en yrkesgrupp som är välutbildad och har god insyn i företagen, har de bara lämnats in två, åtta och sju misstänkta penningtvättsrapporter till Finanspolisen mellan åren 2008 – 2010. Syftet med undersökningen är att förklara varför revisorer lämnar så få rapporter om misstänkt penningtvätt samt att utreda hur revisorns roll uppfattas i arbetet att upptäcka och rapportera penningtvätt. Revisorer, myndigheter och andra relevanta organisationers åsikter undersöks genom kvalitativa intervjuer för att kunna belysa de åtgärder som behöver genomföras i revisorers arbete och rapportering mot penningtvätt. Då de valda respondenterna har mångårig yrkeserfarenhet som berör området penningtvätt anses de kunna bidra med tillförlitliga och intressanta åsikter för undersökningen. Revisorerna är medvetna om att penningtvätt ska vävas in i den riskbedömning som görs när de granskar en kund och att penningtvätt ska anmälas om de upptäcker en misstänkt transaktion. De är dock osäkra på hur stark misstanken ska vara för att en rapport ska lämnas. Att revisorerna sätter likhetstecken mellan anmälningsskyldigheten och en rapport om misstänkt penningtvätt är en viktig del i varför det inkommer få penningtvättsrapporter, detta medför att revisorerna vill vara relativt säkra på sin sak innan en rapport lämnas. Undersökningen visar att revisorerna inte har någon större kunskap om hur penningtvättslagen (SFS 2009:62) fungerar och vad en penningtvättsrapport leder till. Största anledningen är att det saknas fokus på penningtvätt, dålig tillsyn och få domar inom området är en följd av detta. Intresset att skaffa sig nödvändig kunskap om penningtvätt är därför svagt bland revisorerna. Revisorerna anses utgöra en viktig del i brottsbekämpningen och därför är det viktigt att få revisorerna att förstå vad en rapport innebär, inte bara i arbetet mot penningtvätt utan även i arbetet mot brottsligheten i helhet.