Renskötseln i Skandinavien : förutsättningar för sambruk och konflikthantering

Sammanfattning: Samemas hemområde kallas för Sapmi och sträcker sig från Kolahalvön genom den nordliga delen av finska Lappland och de nordliga delarna av Sverige till nord Norges atlantkust Inom detta område har den samiska kulturen sitt starkaste fäste. Renskötseln i Norden skiljer sig åt mellan länderna på flera punkter. Den norska renskötseln är till exempel den betrogenaste och utgörs av flera olika distrikt och i vissa delar av landet ligger sommarbetesmarkerna vid kusten och vinterbetesmarkerna i inlandet, medan det kan vara motsatta förhållandena i andra delar av landet. I Sverige kan man dela upp renskötseln i följande.tre former: den som bedrivs av fj. ällsamebyar, skogssamebyar och av koncessionssamebyar. Där skogs-och fjällsamebyarna flyttar sina renar mellan åretruntbetesmarkerna och vinterbetesmarkerna under året. Renskötseln i Finland är den som är minst variationsrik, där hålls renarna på samma marker åretrunt Det pågår konflikter i samtliga länder mellan rennäringen och övriga markanvändare. I regel så handlar konfliktema i Sverige och Norge om det råder renskötselrätt i vissa delar av renskötselområdet eller ej. När det gäller Finland så anser inte rennäringen att skogsbruket visar tillräcklig hänsyn i sina skogsbruksåtgärder, det existerar även svåra motsättningar mellan den ickesamiska befolkningen och den samiska i finskalappland. För att försöka minska konfliktema mellan skogsbruk och rennäring har man i länderna böljat nyttja olika former av samråd. I Sverige existerar två olika former, en enligt skogsvårdslagen och en enligt FSCs kriterier. I Norge ska samråd ske enligt plan -och bygglagen vid planering av olika former av markanvändning inom LNF-kategorin (lantbruks-, natur- och frilutslivsområdet) dit även rennäringen hör. Sedan måste även båda parter vara överens vid övriga ingrepp som starkt påverkar och eller är olämpliga för rennäringen. Betydelsen av samråden och strategisk planering kommer även att öka i framtiden. När det gäller Finland så har Metsähallitus som förvaltar statens skogar tillsammans med den finska renägarföreningen arbetat fram en överenskommelse där en av punktema tar upp samråd. Det finska certifieringssystemet FFSC innehåller även två kriterier som bland annat innebär att skogsbruket ska förhandla med rennäringen. !LO-konventionen 169 är mycket aktuell i samtliga länder. Norge är det enda landet av de tre som har ratificerat konventionen och i Finland och Sverige utreder man just nu vad som krävs för att även de ska kunna ratificera konventionen. Det stora problemet i samtliga länderna är gränsdragningsfrågan. V ad innefattar egentligen renskötsel området? Norge är det land som har gått längst vad det gäller att stifta nya lagar och göra om de gamla samt utöka hänsyn i skogsbruket för att underlätta för rennäringen. Detta har inneburit att bevisbördan numera ligger på markägaren, det är han som ska bevisa att renskötselrätt inte existerar på hans mark. Staten har även rätt att expropriera mark som samer har förlorat i tidigare rättegångar. Vidare så står även den norska staten för kostnaderna vid upprättandet av avtal mellan renägare och markägare. Man är även mera restriktiva med att hugga gammal skog i utsatta delar av renskötselområdet Detta har lett till att man på flera håll anser att konfliktema på senare år har minskat När det gäller certifieringsfrågan så är Sverige det enda landet där majoriteten av skogsmarken i renskötselområdet är FSC-certifierad. De övriga länderna har i stället valt att PEPC-certifiera sina skogar. En av skillnaderna mellan organisationerna är att FSC tar större hänsyn till ursprungsbefolkningarnas rätt att bruka skogen än PEFC. Några möjliga anledningar till dessa skillnader mellan länderna är att skogsbruket är mycket viktigare för Finland och Sverige än vad det är för Norge, varför man i Norge har varit mer villiga att ratificera konventioner och stifta nya lagar som gynnar rennäringen. Norge är även det land med den största andelen samiska invånare, vilket skulle kunna innebära att deras röst väger tyngre. Att konfliktläget i Norge på senare år förbättrats innebär nog att de nya lagarna och reglerna gett effekt, eftersom att situationen är så pass likartad i de övriga länderna så skulle nog effekten bli den samma om de även infördes i de övriga länderna. Men för att det ska vara möjligt måste någon vara beredd att stå för kostnaderna.