Den pedagogiska dokumentationens agens vid re-visittillfällen - ett posthumanistiskt perspektiv : Re-visit med förskolans yngsta barn

Detta är en Magister-uppsats från Stockholms universitet/Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen

Sammanfattning:

Genom denna studie ville jag utforska den agens som uppstår i mötet mellan barnen och den pedagogiska dokumentationen samt hur posthumanistiskt inspirerade analyser av re-visittillfällen kan bidra med förståelse för de yngsta barnens möjlighet till kommunikation och meningsskapande genom den pedagogiska dokumentationen. Jag observerade och filmade re-visittillfällen där en grupp yngre barn möter dokumentation för att få syn på vad som sätts igång i detta möte. Genom att använda en posthumanistisk ansats betraktas inte bara människor, utan också ickemänniskor som agentiska, de göroch genererar förändring (Lenz Taguchi, 2012:12). Tänkande, intention och kommunikation brukar betraktas som mänskliga förehavanden men i ett posthumanistiskt perspektiv betraktas det som fenomen som uppstår i intra-agerande mellan olika agenter. Analyser av filmsekvenserna gjordes utifrån Barads (2007) diffraktionsbegrepp och Lenz Taguchis (2012) begrepp om cirkulära och horisontella rörelser vilka beskriver processerna i användandet av pedagogisk dokumentation. Uppsatsen belyser några av de möjligheter och tillblivelser som perspektivet bidrog med och att den pedagogiska dokumentationens agens kan ses som något som uppstår i agenternas möten. De mänskliga och ickemänskliga agenterna samhandlade och kommunicerade, en kommunikation som kan ses som samtidig, överlappande och utvidgande. Den pedagogiska dokumentationen och de övriga agenterna gör något, de aktiverade agerande och artikulerade förslag. Ur det uppstod nytt agerande, ny kommunikation och nytt meningsskapande

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)