Att kommunicera med allmänheten i händelse av en pandemi : En fallstudie av ett landsting

Sammanfattning: I april 2009 upptäcktes en ny typ av influensa som senare fick namnet A(H1N1). Influensan A(H1N1) innebar en internationell kris och krävde särskilda krishanteringsåtgärder. I Sverige innebar detta att den största nationella massvaccineringen i modern tid genomfördes under hösten 2009 till och med början av 2010. Hanteringen ställde myndigheter, landsting och ansvariga individer inför en rad utmaningar, inte minst gällande planering och kommunikation. Syftet med studien var att studera erfarenheter av och planering inför kriskommunikation vid en pandemi utifrån erfarenheter och uppfattningar hos ansvariga aktörer inom ett landsting. Sju personer som arbetade på olika positioner vid ett landsting intervjuades. Studien har identifierat tre huvudområden. Hur de ansvariga aktörerna beskrev planeringen och kommunikationen vid pandemin, vilka svårigheter och utmaningar aktörerna upplevt i och med kriskommunikationen samt vilka lärdomar och implementeringar som gjorts utifrån ansvariga aktörers erfarenheter. Det framkom att hanteringen fungerade enligt de uppsatta planerna trots att det påpekades att dessa endast skulle ses som en vägledning. Vid hantering av pandemin stötte landstinget på en del svårigheter och utmaningar och för att hantera dessa krävdes ett flexibelt tillvägagångssätt. Efter pandemihanteringen har landstinget samlat på sig lärdomar och idéer om förbättringsområden. Vissa av dessa idéer är redan implementerade i landstingets dagliga arbete och andra är nedskrivna i diverse planverk. Det finns dock lärdomar och erfarenheter som inte är dokumenterade, i dessa fall finns det en risk att lärdomar och erfarenheter lämnar organisationen i och med att medarbetare byts ut. En slutsats var vikten av att alla erfarenheter dokumenteras för att viktig information ska föras vidare till nya medarbetare.