Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda asylsökande patienter i psykiatrisk vård : En intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Asylsökande patienter drabbas ofta av psykisk ohälsa relaterat till stress i samband med flykt och svåra levnadsförhållanden. Som omvårdnadsansvarig ansvarar sjuksköterskan bland annat för att hjälpa människor med det som de själva hade utfört om de hade kraften. På grund av språkförbistringar och kulturbetingade förväntningar kan ibland vårdandet försvåras. För att kunna arbeta effektivt med asylsökande patienter behövs fördjupade kunskaper i hur sjuksköterskor beskriver sitt arbete med asylsökande patienter. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda asylsökande patienter i psykiatrisk vård. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård. Det insamlade datamaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i två kategorier med fem respektive två subkategorier vardera. Den första kategorin beskriver sjuksköterskors erfarenheter av hinder och möjligheter i relation till vårdandet av asylsökande patienter med underkategorier: kulturella skillnader, egenpåverkan och behovet av handledning, behov av information, förhållningssätt samt patientens nätverk. Den andra kategorin beskriver sjuksköterskors erfarenheter av hinder och möjligheter i relation till externa instanser, med underkategorier; tolk och asylsökningsprocessen. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Leiningers Soluppgångsmodell samt annan relevant forskning. Soluppgångsmodellen ger stöd för sjuksköterskor i mötet med patienter med en annan kulturell bakgrund, vilket kan vara viktigt för att arbeta holistiskt.