Vad är problemet med våldtäkt? En diskursanalys av lagförslag med fokus på samtycke

Sammanfattning: 2008 utfördes två parallella utredningar som båda skulle ta ställning till om en samtyckeskonstruktion skulle ersätta kravet på våld, hot om brottslig gärning eller otillbörligt utnyttjande av offrets hjälplösa tillstånd i våldtäktsparagrafen. Dessutom utvärderades 2005 års sexualbrottsreform för att se om lagändringarna uppfyllde det tilltänkta syftet. Det rörde sig om en statlig utredning, SOU 2010:71, och en skuggutredning på uppdrag av Miljöpartiet: Samtyckesutredningen. Den statliga utredningen resulterade i ett lagförslag, proposition 2012/13:111 där frågan om samtycke särskilt övervägdes. Samtyckesutredningen presenterade även de ett lagförslag. Propositionens och Samtyckesutredningens lagförslag och problembeskrivning skiljde sig åt väsentligt. Propositionens problembeskrivning hade fokus på bristerna i 2005 års lagstiftning. Framförallt diskuterades områden som föll utanför kriminaliseringen på ett ingående sätt, där olika scenarion beskrevs. ”Hjälplöst tillstånd” ersattes med ”särskilt utsatt situation” eftersom rättstillämpningen satte kravet för högt. De fall då ett offer reagerar med passivitet åtgärdades genom att ”allvarlig rädsla” adderades. Sammantaget utökades det kriminaliserade området. En samtyckeskonstruktion ansågs inte lämplig eftersom det inneburit ett ökat fokus på offret. Dessutom ansåg man att samtycke är ett alltför generellt begrepp som inneburit svåra bedömningar för domstolarna. Det hade också lett till problem i bevishänseende. Istället behölls en reglering som angav vilka omständigheter som negerar ett samtycke. Samtyckesutredningens problembeskrivning fokuserade mindre på rättsliga frågor än propositionen. Istället beskrevs samhällets och rättsväsendets syn på kvinnans sexualitet som tillgänglig och det låga antalet åtal och fällande domar i våldtäktsmål som de största problemen. Detta skulle åtgärdas med en våldtäktslagstiftning som helt bygger på samtycke. Det skulle i denna del inte finnas några krav på hot eller våld. Lagstiftningen skulle då få en normerande verkan där mannen måste ta reda på om kvinnan samtycker innan de genomför en sexuell handling. Det finns en tydlig problembeskrivning med mannen som förövare och kvinnan som offer. Det finns både likheter och skillnader i de två lagförslagen. Båda är överens om att det är den enskildas sexuella integritet som är det skyddsvärda. Enligt Catherine MacKinnon konstrueras då sexuella övergrepp som något som sker slumpmässigt, och döljer verkligheten där det kvinnor är i övervägande majoritet bland offren. Det finns också en liberal människosyn. Eftersom samtycke tillmäts sådan relevans bygger detta på en idé om en fri individ med möjlighet att båda neka och ge samtycke. MacKinnon är kritisk till idén om samtycke eftersom hon inte tror att kvinnor är fria att fatta beslut i relation till män. Båda lagförslagen är till sin utformning könsneutrala. Det finns också stora skillnader i förslagen. Samtyckesutredningen lägger tonvikt vid att sex ska vara lustbetonat medan propositionen tycker att samtycke är tillräckligt för sexuell självbestämmanderätt. I Samtyckesutredningens problembeskrivning beskrivs kön som en faktor medan propositionens problembeskrivning aldrig nämner kön. För MacKinnon är sexualbrott intimt sammankopplade med kön. Den låga andel dömda och åtalade för våldtäkt nämns inte i propositionen. En samtyckeskonstruktion förkastas eftersom det inneburit större rättsosäkerhet. Enligt MacKinnon är detta ett tydligt manlig perspektiv som tar tillvara förövarnas intresse långt mer än offrens.