Ambulanssjuksköterskans erfarenheter i samband med att patienten inte medföljer ambulans

Sammanfattning: Bakgrund: En specialistutbildad ambulanssjuksköterska ska enligt kompetensbeskrivningen kunna bedöma och prioritera en patient till rätt vårdnivå. Är patienten inte i behov av ambulanstransport eller patienten själv beslutar att han/hon inte vill medfölja ambulansen lämnas patienten kvar på plats med eventuell hänvisning till annan vårdnivå.   Syfte: Syftet var att studera ambulanssjuksköterskans erfarenheter i samband med att patienten inte medföljer ambulansen efter en prehospital bedömning.   Metod: Ett frågeformulär med öppna svarsalternativ användes bland ambulanssjuksköterskorna inom Landstinget Blekinge. Analysen av svaren gjordes med kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim och Lundman (2004).   Resultat: Utifrån data som insamlades formulerades ett övergripande tema: Att fungera som grindvakt med behov av stöd och förankring i sina beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en viktig men svår uppgift att kvarlämna patienten om ambulanstransport inte behövdes. Vid tveksamma bedömningsfall eller när patienten inte vill medfölja i ambulans trots bedömt behov, upplevde ambulanssjuksköterskan en oro för eventuella konsekvenser av att lämna patient kvar på plats. Befogenheten att kunna kvarlämna patienten efter en prehospital bedömning upplevdes öka tillgängligheten för patienter med störst behov av ambulanssjukvård och ambulanstransport. Ambulanssjuksköterskorna upplevde ett behov av stöd, särskilt av bättre läkarstöd i sin bedömning.   Slutsats: Det ökade antalet ambulansuppdrag i Blekinge och Sverige i övrigt ställer höga krav på ett mer effektivt och befogat utnyttjande av de begränsade ambulansresurser som existerar.  Föreliggande studie visar på ambulanssjuksköterskans erfarenhet av ett behov av stöd från läkare som är insatta i ambulansens förutsättningar och arbetsmetoder. Detta behövs för att minska ambulanssjuksköterskornas upplevda osäkerhet när beslut om ambulanstransportbehov tas.