The Development of Frontex -In the Light of European Integration

Sammanfattning: Den här uppsatsen söker att kartlägga doktrin som behandlar utvecklingen av Frontex. Jag hävdar att litteraturen är brokig och innehåller flera perspektiv med olika juridiska implikationer som bidrar till ett policyområde och en gränsbevakningsbyrå som är problematisk att utveckla. Genom att studera lex ferenda förslag i den akademiska granskningen av Frontex, söker jag belysa den komplexa situationen samt klargöra Frontex roll i integrationsprocessen inom EU. Metoden innebär att tre perspektiv används som analytiskt verktyg och representerar tre olika system eller under-kontexter inom integrationsdebatten kring Frontex. Integrationsperspektivet, demokrati-perspektivet och rättighetsperspektivet visar komplexiteten i det policy område som omger Frontex, påverkar hur dess roll uppfattas och vilken framtida roll som eftersträvas. Att synliggöra den komplexa omgivningen bidrar till en ökad förståelse för policy området och för Frontex. Perspektiven belyser även kampen om makt och kontroll över migrations- och gränspolicys och framförallt över Frontex, en dragkamp mellan ett mellanstatlig och ett överstatligt förhållningssätt. En dragkamp som förklarar varför gränsbevakningsbyrån är så svår att utveckla och reformera samt varför Frontex förordningen innehåller fundamentala brister. Demokratiperspektivet och rättighetsperspektivet efterlyser ett stärkt legalt och demokratisk ansvar vilket förutsätter större delaktighet samt nya stärkta mandat för Europaparlamentet och EU-domstolen och därmed mer överstatlig kontroll och makt över Frontex. För att kunna uppnå en effektiv och uniform gränsbevakning utmanar integrationsperspektivet medlemsstaternas motvilja att överföra nationella befogenheter till EU-nivå. Resultatet är en byrå som inte är så integrerad som en EU-byrå antyder, utan snarare en fortsättning på det mellanstatliga samarbete som Frontex föregångare skapade, och ett dödläge för omfattande legislativa åtgärder. Slutsatsen är att maktkampen mellan medlemsstaterna och EUs institutioner infiltrerar varje lex ferenda förslag och hindrar framväxten av en balanserad och heltäckande lag för en integrerad förvaltning av EUs yttre gränser och särskilt för Frontex samt bidrar till legislativa åtgärder med förhållandevis stora brister. Dödläget kommer att bestå tills EUs institutioner och medlemsstaterna har avgjort frågan om makt och kontroll över Frontex, eller snarare tills medlemsstaterna fullständigt tillåter EU att utöva sin kompetens och bidra med överstatliga lösningar för Frontex i ett område med delad befogenhet, nämligen förvaltningen av de yttre gränserna. Detta är i enlighet med subsidaritetsprincipen, eftersom det visat sig omöjligt att skapa en balanserad, professionell och effektiv gränsbevakningsbyrå med rättsligt och demokratiskt ansvar under mellanstatliga förhållanden. Det behövs således ett helhetsgrepp på överstatlig nivå för att uppnå en verkligt integrerad förvaltning av EUs yttre gränser.