Naturliga fiender till havrebladlöss vid en kantzon med varierad vegetation : en fältstudie av naturliga fienders förekomst vid två olika utformningar av vegetation och deras attraktion till metylsalicylat

Sammanfattning: Många växtskadegörare finns inom jordbruket som kan orsaka skördeförluster. Dessa kan bland annat bekämpas med kemiska växtskyddsmedel. Pågående utfasning av aktiva substanser kräver dock utveckling av alternativa bekämpningsmetoder. Ett alternativ är att främja skadegörares naturliga fiender (NF) genom etablering och bevarande av småbiotoper, som kantzoner, som kan utgöra livsmiljöer för NF intill åkermark. Spridning av NF från dessa miljöer kan förväntas avta med avståndet till kantzonen men gynnas av olika attraktionsfaktorer i fältet. En faktor är kemiska substanser utsända av herbivorangripna växter, exempelvis metylsalicylat (MeSA). MeSA aktiverar bland annat försvar i närliggande, ej angripna plantor och har även visat sig attrahera NF. Kunskapsutveckling behövs om hur skötsel och utformning av kantzoner gynnar och optimerar förekomst av NF, samt vilka underliggande mekanismer som kan attrahera NF till intilliggande åkermark. Studiens syfte har varit att belysa denna problematik och bidra med kunskap om hur alternativa odlingssystem med minskat beroende av kemiska växtskyddsmedel kan utvecklas. Målet var att undersöka förekomst och sammansättning av NF i olika vegetationsutformningar i en kantzon och undersöka mekanismer för attraktion av NF ut i fält. Studien gjordes på åkermark intill en kantzon med två vegetationsbehandlingar: rödklöver/vallgräsblandning och busk/ängsblomsblandning. Skillnader i förekomst av NF i olika vegetation samt attraktion till bladlusangripna plantor undersöktes i försök 1 då NF till havrebladlöss: nyckelpigor; jordlöpare; spindlar och kortvingar, insamlades med fallfällor framför havreplantor infekterade med havrebladlöss intill båda vegetationsutformningarna. Attraktion av NF till MeSA undersöktes parallellt i försök 2 där plantor och bladlöss ersatts med pellets med MeSA. Jämförelsevis inkluderade försök 1 även ej infekterade havreplantor och försök 2 inkluderade pellets utan MeSA. Resultaten från försöken påvisade signifikant fler stora spindlar insamlades i försök 1 vid kantzonsutformningen rödklöver/vall jämfört med busk/ängsblomsblandning. I försök 2 insamlades signifikant fler stora jordlöpare vid pellets med MeSA jämfört med kontrollpellets. En felkälla är att insamlade NF inte artbestämts och därmed inte visat om de i realiteten agerar som predatorer av bladlöss. Slutsatser är att aktivitet av familjer med potentiella NF till bladlöss finns vid båda kantzonsutformningarna, men att det inte går att påvisa att någon av kantzonerna reellt verkar som källa till sanna NF på artnivå med förutsättningar att minska förekomsten av bladlöss. Med avsaknad av en generell trend av signifikant fler NF totalt och av någon organismgrupp över insamlingsperioden vid någon av plantbehandlingarna (bladlöss vs kontroll) eller pelletsbehandlingarna (blank vs MeSA) går det ej att påvisa om infekterade plantor eller MeSA verkar som attraktion av NF ut i fält.