Tvångssterilisering - en rättshistorisk studie om motiven till den svenska steriliseringsregleringen

Sammanfattning: Syftet med den här uppsatsen är att, med en rättshistorisk metod, undersöka de bakomliggande motiven till den svenska tvångssteriliseringsregleringen gällande sinnesslöa och sinnessjuka. För att uppfylla syftet har jag arbetat utifrån två frågeställningar och följt lagstiftningsgången, från initiativ till slutlig lag. Sveriges första steriliseringslag antogs av riksdagen 1934. Debatten präglades av en stark rashygienisk kontext, där tanken med sterilisering var att den skulle utrensa mindervärdiga anlag och bidra till ett i framtiden friskare folk. Den första steriliseringslagen antogs i en tid då samhället ansågs stå över enskilda individer och individer ansågs skyldiga att bidra till ett bättre samhälle. På så sätt var det berättigat att frånta enskilda personer deras fortplantningsförmåga om de bar på icke önskvärda gener. Sveriges andra steriliseringslag antogs av riksdagen 1941. Vid den här tiden angavs rashygien fortfarande som det principiellt viktigaste motivet. Störst plats i debatten tog dock sociala och ekonomiska motiv. Det berodde framförallt på tre saker. Utbyggnaden av en välfärdsstat innebar stora kostnader för vård och de vårdbehövande återfanns ofta i de grupper vilka steriliseringen riktades mot. Dessutom visade erfarenheterna från 1934 års lag att rashygieniskt styrd sterilisering inte gav de effekter man trott och önskat. För att motivera en mer utvidgad steriliseringslag krävdes då andra drivkrafter än bara rashygien. Slutligen spelade även andra världskriget viss roll. Det var ett krig som bottnade i en konflikt mellan ideologier. Denna konflikt påverkade även Sverige, trots landets neutrala ställning. När steriliseringslagen väl avskaffades 1975 berodde det till stor del på att individens rättigheter hade stärkts gentemot samhället. Det ansågs inte längre tillåtet att ingripa i den personliga integriteten med de grunder på vilka steriliseringslagen vilade.