Vi håller inte Skolverket sysselsatta i onödan - en studie om hur regeringen använder utvärdering och återrapportering

Sammanfattning: De statliga förvaltningsmyndigheternas uppdrag att ta fram kunskap om verksamheten inom sina respektive ansvarsområden har sedan 1990-talet tagit upp allt mer av myndigheternas tid. Utredningar om den svenska statsförvaltningen visar ett omfattande krav på återrapporteringar och utvärderingar. Det finns med andra ord ett konstant och i många fall synnerligen omfattande flöde av kunskap mellan myndigheterna och regeringen. Användning av utvärdering är inom den internationella utvärderingslitteraturen ett väl utforskat ämne. Dock har den svenska regeringens användning av den kunskap som myndigheterna rapporterar inte studerats empiriskt i någon större utsträckning. Om vi inte vet hur regeringen använder kunskapen vet vi inte om den tid och de offentliga resurser som lagts på utvärdering och återrapportering hade kunnat lagts på annat. Med utgångspunkt i teorier om kunskapsanvändning och genom en beskrivande fallstudie av kunskapsanvändning inom regeringen syftar denna studie till att bidra till den svenska empiriska forskningen om användningen av den kunskap som myndigheter rapporterar till regeringen. Samtidigt kompletteras och modifieras befintliga teorier om kunskapsanvändning och med hjälp av empirin är förhoppningen att utveckla det teoretiska ramverket. Resultatet utifrån intervjuer med handläggare på Utbildningsdepartementet och Skolverket pekar på att kunskapen är central för beslutsfattande inom det utbildningspolitiska området och att den ger nya insikter och ideer, både om de frågor som utvärderas och återrapporteras men också på ett generellt plan. Kunskapen har både avsett och oavsiktligt inflytande, men intentionen kan vara mer eller mindre dold på grund av sättet som regeringen styr Skolverket. Tidsmässigt sett har kunskapen inflytande direkt, i slutet av en utvärderingscykel och långsiktigt, detta hänger delvis samman med en politisk aspekt. En av studiens slutsatser är således att kunskapsanvändning är komplext att fånga då det är inbäddat i stymingskontexter och politiska kontexter.