Att vara närståendevårdare i livets slutskede

Sammanfattning: Sammanfattning   Bakgrund: Palliativ vård har utvecklats för att lindra lidande och främja livskvalitet i livets slutskede. Den palliativa vården delas in i främst två faser; tidig och sen fas. Symtomlindring är en av hörnstenarna i palliativ vård och ofta utförs palliativ vård i hemmen av närstående. Detta kan innebära en påfrestning för de närstående då familjestrukturer kan komma att förändras. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att vara närståendevårdare till en person som vårdas palliativt i hemmet. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt där teorin om KASAM har använts. Elva artiklar har analyserats utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Närståendevårdarna upplevde att de inte fick tillräckligt med information eller kunskap från sjukvården samt att kommunikationen med denna var bristfällig. De upplevde att detta påverkade deras känsla av kontroll i situationen och att deras delaktighet i omvårdnaden av den sjuke individen inte togs på allvar. De saknade ofta stöd från sjukvården men tog sig ändå an uppgiften som vårdare och uttryckte tacksamhet över att ha kunnat finnas där för sin sjuke familjemedlem. Slutsatser: Närståendevårdarna behöver ett bättre stöd från sjukvårdens sida i form av information, fysiskt och psykiskt stöd och bättre kunskap. Sjuksköterskan kommer att spela en stor roll i mötet med dessa personer och det är viktigt att inse vilken stor roll närståendevårdarna spelar i vårdandet av den sjuke individen.