Om föremålet självt får tala : En undersökning av icke destruktiva analysmetoders användarbarhet för bedömning av autenticitet, tidslager och sekundära ingrepp

Sammanfattning: De flesta möbler har mer att berätta än vad som syns vid första anblicken. Genom tiderna har de förändrats och renoverats för att anpassas till rådande modeideal. Detta gör det ibland svårt att avgöra hur gammalt ett föremål egentligen är och vad som är autentiskt. I detta arbete berör vi begreppet autenticitet och undersöker olika metoder, som utan att ge några bestående spår på möbeln, kan ge oss en inblick vad som hänt med den sedan den tillverkades. Vi har undersökt fyra möbler på Hallwylska museet som alla var bekräftat eller misstänkt förändrade under årens lopp. Genom att studera det källmaterial som Hallwylska museet har i sina kataloger och arkiv, fick vi en viss överblick som var till hjälp i sökandet. Genom en okulär besiktning kan vi se indicier på förändringar som gjorts och göra en stilhistorisk bedömning av möbelns olika delar. Genom att studera fotografier på en stor skärm kan detaljer undersökas och teorier kan i bästa fall befästas. Med ett mikroskop kan vi se detaljer som inte kan uppfattas med blotta ögat. På detta sätt kan tidigare obsevationer beläggas men även nya observationer göras. Genom att belysa föremålen med ultraviolett ljus kan ytbehandlingar och lagningar undersökas. De analysmetoder vi prövat har visat sig vara goda verktyg i undersökningen av autencitet men också kunnat bidra med värdefulla underlag vid beslut om vidare åtgärder.