Förstelärares erfarenheter av sitt uppdrag

Sammanfattning: Karriärtjänstreformen lanserades i Sverige under 2013. Reformen syftar bland annat till att höja elevernas kunskapsnivå och att stärka läraryrkets status. Därmed inrättades befattningen förstelärare. Försteläraren kan ses som en slags utvecklingsledare som främst ska undervisa men som även kan inneha skolutvecklande uppdrag. Införandet av förstelärare har väcktdebatt i skolorna då reformen anses otydlig gällande syfte och genomförande. Tidigare forskning visar på att det är komplicerat att vara utvecklingsledare i en mellanposition mellan rektor och kollegor. Beroende på om skolutveckling bedrivs ur ett topdown-perspektiv eller ett bottom-up-perspektiv ställs det olika krav på utvecklingsledaren. Kraven kan oavsett vilket perspektiv man anlägger vara svåra för en utvecklingsledare att infria. Sedan tidigare pågår följeforskning kring reformens implementering och vissa utvärderingar har gjorts. Däremot saknas ett inifrånperspektiv på reformen, något som studien bidrar med. Syftet med studien är att beskriva förstelärares levda erfarenheter av sin roll som förstelärare. Studien svarar på vilka hinder och möjligheter förstelärare upplever i sitt förstelärarskap samt vilka implikationer dessa erfarenheter får för möjligheterna att utveckla undervisningen, skolan och professionen. För att kunna närma sig och förstå fenomenet förstelärare har studien en fenomenologiskansats. Genom att använda halvstrukturerad livsvärldsintervju som metod fick sex förstelärare från tre olika kommuner berätta om sina erfarenheter av sitt förstelärarskap. Resultatet presenteras i form av sex olika teman: att söka eller inte söka förstelärartjänst; jante och kollegors syn på försteläraren; att bli lyft av ämneslyften; från lärare till handledare; arbetsprocesser och samverkan med andra aktörer samt möjligheter och hinder i framtidauppdrag. Temana har sedan analyserats i relation till olika perspektiv på skolutveckling där aktionsforskning och evidensbasering har fått fungera som två idealtyper för skolutveckling. I studien framkommer att förstelärare befinner sig i spänningsfältet som uppstår mellan de tvåidealtyperna för skolutveckling. De möter motsägelsefulla krav och förväntningar i sinauppdrag, vilket innebär att de är i behov av stöd för att kunna genomföra det de är ålagda. Skolans utveckling utgår sällan från lärarnas egna frågor utan drivs i första hand uppifrån genom till exempel centralt styrda fortbildningsinsatser. Det leder också till att det är vissa ämnen och ett visst kunskapsuppdrag som prioriteras. För att reformen ska kunna vara hållbarkrävs att förstelärarna får vara med och påverka uppdragen, att de får hjälp och support i sittarbete samt att huvudman och rektor tydligt kommunicerar hur förstelärarna tillsätts och hur uppdragen ser ut.