”Man vill ju ha all hjälp man kan få…” En jämförelse mellan svenska och svensk-arabiska föräldrars syn på logopedisk intervention

Sammanfattning: Denna uppsats är en del i ett större projekt där arabisktalande och svensktalande föräldrar till barn med språkstörning som fortsatt respektive avbrutit logopedisk intervention intervjuas. Uppsatsen är en jämförande studie mellan svenska och svensk-arabiska föräldrar till barn med språkstörning som haft logopedkontakt i Malmö. Inom ramen för denna uppsats har svenska föräldrar som fortsatt respektive avbrutit logopedintervention, intervjuats. Deras svar jämförs med de svensk-arabiska föräldrar som fortsatt interventionen, som intervjuades i Krüssenberg och Soogrim (2005). Fokus är på föräldrarnas syn på språksocialisation, attityder till språkstörning, förväntningar på interventionen samt orsaker till att interventionen fortsattes respektive avbröts. Föräldrar till 25 barn deltog i intervjuerna. Av dem hade 18 fortsatt och 7 avbrutit logopedinterventionen för sitt barn. Intervjuerna skedde i form av personliga möten eller telefonsamtal. Föräldrarnas svar sammanställdes sedan och jämfördes med de svensk-arabiska föräldrarnas svar på samma frågor. De svenska föräldrar som avbrutit interventionen gav liknande svar som de som fortsatt interventionen. Den enda tydliga skillnaden var att de som avbrutit i större utsträckning trodde att ett barn med språkstörning kan bli bra genom att anstränga sig. Jämförelsen mellan svenska och svensk-arabiska föräldrar visar att det finns en del skillnader mellan föräldrarnas svar, framför allt beträffande synen på språksocialisation. Medan de svenska föräldrarna i stor utsträckning läser böcker för sina barn, berättar de svensk-arabiska föräldrarna hellre sagor. Dessutom skiljer sig synen på när barn kan samtala med vuxna. Dessa skillnader skulle kunna förklaras av föräldrarnas olika kulturella bakgrund. Det framkom även många likheter mellan föräldragrupperna. T ex var de allra flesta föräldrar nöjda med interventionen och positivt inställda till språklig lek som träningsmetod. Likheterna mellan grupperna i detta avseende kan tyda på en pågående ackulturation