Hur kunde det gå så fel? - en studie av hur domen i Appojaurefallet rämnade bara för att Quick tog tillbaka sitt erkännande
Sammanfattning: Thomas Quick, numera Sture Bergwall, har kallats Sveriges värste seriemördare. Nu krackelerar den bilden. Sedan Thomas Quick tog tillbaka sina erkännanden har han praktiskt blivit friad från samtliga åtta mord han blivit dömd för. Syftet med framställningen är att utreda hur domen gällande Appojaurefallet kunde rämna bara för att den tilltalade Thomas Quick tog tillbaka sitt erkännande. Mer konkret är syftet att utreda om rätten på något vis brustit i värderingen av bevisen. Framställningens analysdel kommer sedan försöka förklara hur dessa brister har uppkommit och hur de bäst undviks i framtiden. Tyngdpunkten av granskningen är lagd på rättssäkerhetsaspekteten. Framställningens övergripande frågor är: Hur kunde det gå så fel? Och hur försäkrar vi oss om att det inte blir fel igen? Huvudfokus är på rättens roll och ansvar i ärendet, men även åklagarens och polisens roller och ansvar berörs. Framställningen tar avstamp i rätten till en rättvis rättegång och syftar att besvara om Quick kan anses ha fått en. Sammanfattningsvis kan på basis av det som berörts i framställningen konstateras följande: • Material som talade för den tilltalades oskuld utelämnades i förundersökningsprotokollet. • Förhören var inte kompetent genomförda. • Polis och åklagare brast i objektivitet. • Åklagarens redovisning av utredningsmaterialet var ofullständig och motsvarade i vart fall i vissa delar inte objektivitetskravet i 23 kap. 4 § RB. • Rätten gjorde inte en strukturerad bevisprövning och beaktade därmed inte möjliga felkällor och varningssignaler i den tilltalades berättelse. • Rätten gjorde inte en självständig prövning av erkännandets värde. • Rätten fullgjorde inte sin skyldighet att kontrollera utredningens fullständighet. • Även om försvararens passiva hållning kan ifrågasättas är utrymmet för kritik avseende försvararens insatser begränsat. • Den tilltalades anspråk på en rättvis rättegång tillgodosågs inte. • Om målet hade hanterats på ett korrekt sätt skulle den tilltalade sannolikt ha frikänts. Några förslag på förbättringar görs sedan: • Rätten bör i högre grad tillse att objektiviteten blir tillfredsställande genom dess materiella processledning. • Rätten bör i högre grad granska förundersökningen. • Rätten bör göra en självständig och strukturerad bevisvärdering som bland annat innehåller en prövning av en utsagas uppkomstbetingelser.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)