Intesivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium

Sammanfattning: Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Bakgrund: Delirium är vanligt förekommande på intensivvårdsavdelningar. Det leder till ett stort lidande för patienten. Forskningen har varit mer inriktad på patofysiologi, etiologi, farmakologisk behandling och screeninginstrument. Tidigare forskning har inte fokuserat på sjuksköterskans erfarenheter i stor utsträckning. Design: En kvalitativ intervjustudie. Metod: Tio intensivvårdssjuksköterskor på två sjukhus i norra Sverige intervjuades hösten 2016 med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter formulerades i tre kategorier: Strategier som underlättar att vårda patienter med delirium, Svårigheter med att vårda patienter med delirium och ställas inför svåra etiska situationer. Slutats: Resultatet visar att det finns ett behov av att öka kunskapen om delirium, att införa och använda screeninginstrument samt bättre rutiner kring vården av patienter med delirium. Svåra situationer kan uppstå där det etiska sätts åt sidan för patientens bästa.Vårdmiljöns utformning och ljudnivåer kunde påverka intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Studiens resultat visar att rättviseprincipen inte alltid tillämpas och att vård på lika villkor inte alltid säkerställs på grund av tidsbrist eller negativa attityder. Resultatet visar på bristande kunskap och rutiner kring att upptäcka, förebygga och behandla delirium. Intensivvårdssjuksköterskorna bör erbjudas utbildning om delirium och screeninginstrument samt att rutiner kring vården av deliriösa patienter förbättras