Att bevisa uppsåt till en utebliven följd - En studie av uppsåtsbedömningen vid förstadier till brott i förhållande till beviskravet

Sammanfattning: Att bevisning av uppsåt är förenat med avsevärda svårigheter får anses allmänt känt och det förhåller sig onekligen så, att dessa är mer omfattande i de fall, varvid följden ännu inte har kommit till stånd. Min ambition har därför varit att ange orsakerna till den besvärliga bevisproblematiken. För att uppnå uppsatsens syfte, besvaras frågorna varför bedömningen därav är komplicerad och hur denna företas samt varför uppsåtskravet vid avslutade försök skiljer sig från det vid egenförberedelse. Därtill undersöks hur bedömningen företas av domstolarna i praktiken. Med vad nu anförts sammanhänger att uppsåt måste fastställas bortom rimligt tvivel varför de nyss angivna frågeställningarna även analyseras i relation till det för brottmål gällande beviskravet. Den intrikata bevisproblematik med vilken prövningen är förknippad består huvudsakligen i att det i sinnevärlden förekommer få hållpunkter varemot dolus kan prövas. Med anledning härav sker bedömningen genom iakttagelser av objektiva omständigheter samt den kontext i vilken dessa förekommit, och från vilka kunskap om vederbörandes uppsåt, erhålls. Att uppsåtskravet vid ett avslutat försök skiljer sig från det vid egenförberedelse, har sin grund i att det förra har uppenbarats i en konkret handling medan uppsåt vid den senare relaterar till en handling som ännu inte har kommit att äga rum. Det är närmast fråga om ett beslut att senare handla och förberedelsen består inte sällan enbart i innehav av vapen, varvid uppsåt till mord är ytterst svårt att påvisa. Vad vidare beträffar den praktiska uppsåtsprövningen, företas denna, i avseende på försöksgärningar, därigenom att det objektiva handlandet studeras, medan det vid förberedelser, fästs mer vikt vid motiv och framförda hotelser. I fråga om uppfyllande av beviskravet, ställer jag mig frågande till huruvida någons subjektiva uppsåt kan fastställas och beviskravet därmed uppnås, med utgångspunkt i objektiva omständigheter och samband. För de fall offrets skador läggs till grund för slutsatsen dolus, menar jag att detta medför en lättnad av beviskravet då dylika företeelser inte torde kunna fastslå förekomsten av uppsåt till den grad, varvid detta är att ses som bevisat bortom rimligt tvivel.