Att stödja och stimulera lärande i förskolan : En studie om förskollärares handlande för att uppmärksamma stimulans som förskolebarn kan vara hjälpta av

Sammanfattning: Denna studie genomfördes med syftet att undersöka hur förskollärare gör för att lägga märke till stimulans som barn kan vara hjälpta av. I förskolan finns idag fler parallella förhållningssätt som kan leda till utmaningar för förskollärare i deras profession, till exempel strävan efter att ge varje barn den stöttning de behöver för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Samtidigt betonas vikten av att inte bedöma barn i jämförelse med varandra. För att undersöka förskollärarnas egna upplevelser av detta, användes en fenomenologisk ansats med utgångspunkt i förskollärarnas egna berättelser. Undersökningen är av kvalitativ karaktär och tydliggör både metoder som förskollärarna använder sig av för att uppmärksamma vad barn kan vara hjälpta av, samt hur de reflekterar kring ämnet bedömning. Två betydande faktorer framträder som påverkar förskollärarnas arbete för att lägga märke till barns behov, förskollärarnas kompetens samt förutsättningar för att genomföra uppdraget. Barngruppens storlek samt brist på personal påverkar förskollärarna att använda färre metoder för att uppmärksamma vilken stimulans som barnen kan vara hjälpta av, vilket kan få konsekvensen att bilden av varje barns kompetenser och behov kan bli begränsad och uppfattas endast utifrån vissa aspekter. Undersökningen synliggör dessutom dilemmat för förskollärarna att rikta blicken mot vad barnen kan samt vilken stimulans de kan vara hjälpta av, samtidigt som förskollärarna betonar att de inte ska bedöma barnen. En slutsats är därför att det behövs mer diskussioner i förskolan som framhåller vikten av att barn får möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar och hur detta kan genomföras med hjälp av olika metoder.