Tidernas största ebolautbrott : varför blev det så stort?

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: I december 2013 insjuknade en två år gammal pojke i feber, diarré och kräkningar. Att det här skulle bli starten på den värsta humana epidemi i vår historia, orsakat av ebola, var det ingen som anade. Länderna som drabbades värst var Guinea, Liberia och Sierra Leone i Västafrika. Totalt insjuknade 28 639 människor varav 11 316 dog. Ebola Zaire tillhör familjen Filoviridae och släktet ebolavirus. Viruset orsakar sjukdom hos människa med symtom som feber, frossa, muskelvärk och resulterar i multisystemisk påverkan. Då framträder gastrointestinala, respiratoriska, vaskulära, neurologiska och hemorrhagiska symptom. Dödligheten är mycket hög vid infektion av ebolavirus. Viruset finns hos vilda reservoarer i skogen och har ett tjugotal gånger överförts från djur till människor som lever i nära kontakt med naturen. Idag är det känt att ebolaviruset finns hos flyghundar där det orsakar asymtomatiska infektioner. De tillhör födan hos de drabbade människorna och är därför en trolig orsak till ebolautbrott. Det är dock inte konstaterat att så är fallet. Etableringen av viruset i samhället påverkas av ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Exempel på sådana är fattigdom, kultur, begravningar och bristande infrastruktur. På begravningar tvättar de besökande händerna i en gemensam skål samt berör den avlidna en sista gång. Fattigdom och bristande infrastruktur gör att spridning på vårdinrättningar ofta amplifierar viruset. Det saknas också handskar och skyddskläder men även kunskap om viruset och hur det smittar. Viruset tar sig in i kroppen genom slemhinnor och små sår i huden. Därefter måste det binda in till cellulära proteiner. Ebolaviruset använder ett eget glykoprotein för att binda in till cellulära proteiner. Vilka dessa proteiner är har det spekulerats i, men det skulle kunna vara beta-1 integrinreceptorer, specifika dendritiska cell proteiner eller lever- och lymfknutespecifika intracellulära adhesionsmolekyler. Ebola har en bred celltropism vilket gör att det kan binda in till många olika celltyper och ge en bred symtombild. Studier har visat att viruset initialt infekterar dendritiska celler och makrofager för att sedan följa dessa celler till lymfa, lymfknutor, blod, lever och mjälte. Dessa celler rör sig snabbt i kroppen och bidrar då till en snabb spridning av ebola. Ebolaviruset hämmar interferonsystemet som är kroppens medfödda försvar mot virus och det kan vara en viktig del i sjukdomsutvecklingen. Däremot verkar ett välfungerande förvärvat immunsvar med tidiga IgM och IgG antikroppar, samt cellulär respons genom aktivering av cytotoxiska t-celler har stor betydelse för överlevnad. Utan detta kan inte virusreplikationen kontrolleras och risken för dödlig infektion ökar. Varför just detta utbrott blev stort är en kombination av allt som tidigare nämnts. Att viruset tar sig från vilda reservoarer till människor är såklart en viktig aspekt men hur omfattande utbrottet sedan blir beror på hur samhället kan hantera det ekonomiskt men också kunskapsmässigt. Med tanke på storleken av detta utbrott ställs vi inför nya utmaningar. Idag finns nu över 10 000 personer som överlevt ebola och man vet att viruset kan persistera i vissa vävnader och kroppsvätskor i upp till ett år efter sjukdom. Det innebär att det finns risk för ny spridning av och det medför att det kommer ta lång tid innan vi når slutet på det här utbrottet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)