Under ytan : En socialpedagogisk studie om behandlingspersonals upplevelse av att arbeta med flickor som har ett självskadebeteende

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur behandlingspersonal upplever ochhanterar arbetet med flickor som har ett självskadebeteende. Vi har för att kunna svara pådessa frågor intervjuat sex personer som arbetar på två olika institutioner där man arbetarmed flickor som har ett självskadebeteende. I studien kan vi sammanfattningsvis se att det väcker många starka känslor hos de somarbetar med dessa flickor. Vi såg att behandlingspersonalen uttryckte sig behöva stöd i sittarbete och för att behålla glädjen i arbetet men också för att skapa en förståelse kringflickans beteende. Behandlingspersonalen använder sig av tydliga förhållningssätt kring enflicka som har skadat sig, dessa förhållningssätt är dels till för de andra flickorna som borpå samma boende så att det inte ska bli en smittoeffekt. Det är också tillför den enskildaflickan som inte får uppmärksamhet så att beteendet befästs. Vår slutsats är att personalgruppen är den viktigaste tillgången behandlingspersonalupplever sig ha i arbetet, där utbildning är ett av de sätt som är viktigt för attbehandlingspersonalen ska behålla entusiasmen i sitt arbete. Att få tillhöra ensammansvetsad arbetsgrupp ser vi ger personalen trygghet i arbetet. I arbetsgruppen fårman även möjlighet att reflektera över svåra händelser som gör att möjlighet finns till attbearbeta det man upplevt. Behandlingspersonal kan trots ett inarbetat arbetssätt känna enambivalens i sitt arbete.