Hinder för entreprenad enligt AB 04 - Om entreprenörens rätt till tidsförlängning och skadestånd vid hinder som beror på beställaren eller något förhållande på dennes sida

Sammanfattning: Entreprenader löper stor risk att utsättas för hinder som medför att den avta-lade kontraktstiden inte kan hållas. Det kan exempelvis handla om extrema väderförhållanden som försvårar arbetet, eller arbetsområden som inte är tillgängliga för entreprenören på grund av en sidoentreprenör. Den här uppsatsen syftar till att utreda frågan om när ett hinder kan anses bero på beställaren, eller något förhållande på beställarens sida, och därmed ge en rätt till tidsförlängning och kostnadsersättning. Framställningen är begränsad till kommersiella förhållanden och utgår från att standardavtalet AB 04 är tillämpligt mellan parterna. Fokus läggs på AB 04 kap. 4 § 3 första punkten, vilken ger entreprenören en rätt till tidsförlängning vid hinder som beror på beställaren eller något förhållande på dennes sida. Vidare utreds AB 04 kap. 5 § 4, som aktualiseras vid tillämpning av AB 04 kap. 4 § 3 första punkten och ger entreprenören rätt till kostnadsersättning vid hinder. Bestämmelserna är av mycket stor betydelse då entreprenören vid en tillämpning av dessa slipper betala förseningsvite och i stället ges en rätt till kompensation. Båda punkterna är dock förenade med tolknings- och tillämpningssvårigheter. I uppsatsen görs en utförlig genomgång av bestämmelserna, vilken inkluderar en utredning av möjligheten att ta ledning av köprättens kontrollansvar vid tolkningen. Vidare diskuteras och analyseras de överväganden som präglar omfattningen av tidsförlängningen samt storleken på kostnadsersättningen. Fokus här är på begreppen ”lojalitet” samt ”rationell resursanvändning”. Som utgångspunkt för framställningen är den tolkningsmetod som etablerats avseende tolkning av entreprenadavtal. I uppsatsen konstateras att entreprenadavtal har särskilda karaktärsdrag vilka länge präglat tolkningen. Högsta domstolen har dock etablerat en tolkningsmetod som erkänner köprättsliga normer allt större dominans. Vidare konstateras att kontrollansvaret inte utgör en allmän princip, men skulle kunna tillämpas analogt om omständigheterna är sådana att de liknar den köprättsliga situationen. Möjligheten att ta ledning av kontrollansvaret är dock kraftigt begränsad med hänsyn till de svårigheter som en tolkning utifrån ansvarstypen medför. Det fastslås att entreprenören vid hinder har en skyldighet att använda sina resurser på ett rationellt sätt för att försöka minska konsekvenserna av tidsförlängningen. Någon skyldighet att vidta åtgärder på egen bekostnad torde inte föreligga. Inte heller finns stöd för en självständig lojalitetsplikt i entreprenadförhållanden som ålägger parterna skyldigheter utöver AB 04.