Skammen och de ickeverbala signalerna vid inlärningssituationer

Sammanfattning: Skam förlamar och förminskar. Den fördärvar och fördämmer. Men kan man också utvecklas genom skam? Det tar denna vetenskapliga essä upp på ett tvärvetenskapligt sätt. Som logonom och pedagog har jag uppmärksammat min och mina studenters kommunikation i rummet under påverkan av skam eller i situationer då skam kan uppkomma. En yrkesrelaterad händelse som utlöste ett kraftigt skamtillstånd i mig startade en process som ledde vidare till ett utforskande av två pedagogiska situationer där jag detekterade och förebyggde skam under inlärningssituationerna. I dessa situationer visade sig att kommunikationen bortom orden blev avgörande för om inlärningsprocessen skulle gå vidare på ett konstruktivt sätt. Syftet är att undersöka betydelsen av den ickeverbala kommunikationen i rummet, de kroppsliga och röstliga signalerna, att läsa mellan raderna för att medvetandegöra denna kommunikation hos studenter och pedagoger. I sökandet efter det skamfria rummet fann jag att olika förändringar i min pedagogik kunde förebygga skam för mig och mina studenter och på så sätt kunde skapa en bättre lärandemiljö. Med hjälp av bland annat fenomenologin, Nathanson, Cullberg Weston, Dreyfus & Dreyfus och en förståelse för olika skammekanismers påverkan på det ickeverbala mötet ledde det till en insikt om preventiva åtgärder för att undvika skam och skuld under inlärning. Det går att utvecklas genom skam, den möjliggjorde en förändring för mig som pedagog.