Värdering av förvaltningsfastigheter : Hur påverkar verkligt värde företagens intressenter?

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Skövde/Institutionen för handel och företagande; Högskolan i Skövde/Institutionen för handel och företagande

Sammanfattning:

År 2005 infördes standarden IAS 40 som ger svenska börsnoterade förvaltningsfastighetsbolag möjligheten att redovisa sina fastigheter till verkligt värde. Verkligt värde har kritiserats på grund av det bygger på subjektiva bedömningar och det kan leda till en missvisande redovisning som kan få negativa konsekvenser för intressenter. 1 januari 2013 infördes den nya standarden IFRS 13 för att ställa ytterligare upplysningskrav gällande värdering av tillgångar till verkligt värde. Denna studie behandlar hur värdering till verkligt värde påverkar intressenters informationsbehov, deras uppfattning av fastighetsvärdering till verkligt värde och resonemang kring införandet av IFRS 13.

Syftet med undersökningen var att förklara för hur olika intressenters behov av redovisningsinformation påverkas vid värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ metod använts där djupgående intervjuer genomförts. Respondenterna valdes ut med utgångspunkt i att de ska erhålla kunskap och erfarenhet av börsnoterade förvaltningsfastighetsbolag. Studiens respondenter är investerare, kreditgivare och finansanalytiker eftersom samtliga påverkas främst av värdering till verkligt värde av förvaltningsfastigheter.

Studien har visat att olika intressenter i och med sin yrkesidentitet fokuserar på olika delar av värderingsinformation om verkligt värde. Intressenter drivs av rimlighet snarare än precision och anser därför de att det är viktigare att bolagen redovisar bakomliggande antaganden än det verkliga värdet. Intressenter skapar sig två uppfattningar av fastigheters verkliga värde, en positiv och en negativ. De anser att verkligt värde fungerar bra vid en hög marknadsaktivitet då många fastigheter köps och säljs, tvärtom uppfattar intressenter att finns stora brister med verkligt värde vid låg marknadsaktivitet. Intressenter misstror även att det redovisade verkliga värdet är marknadsvärde eftersom att fastigheter ofta säljs för ett annat pris än det redovisade. Studien visar att införandet av det nya regelverket ger en ökad uppfyllelse av intressenters informationsbehov, men att det blir en avvägning mellan relevans och mängd i värderingsinformationen för att deras behov av ska uppfyllas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)