Vilka är de miljöbelastande ingredienserna i kosmetika och hur ser förekomsten av dessa ut i svenska vatten?
Sammanfattning: Kosmetika är något som används i stor utsträckning i dagens samhälle. Läkemedelsverket är den ansvariga myndigheten för kosmetika och är de som definierar vad begreppet kosmetika innefattar. På EU-nivå är det Kosmetikaförordningen som reglerar vilka ingredienser som får förekomma i kosmetika. För miljöskadliga ämnen ska EU:s kemikalielagstiftning REACH säkerställa att dessa inte får användas. Dock finns det brister i både REACH och Kosmetikaförordningen. Det är därför möjligt att det idag används kosmetiska produkter med ingredienser som är belastande eller till och med farliga för miljön. För att få en tydligare bild av huruvida detta är ett problem, har i detta projekt undersökts ca 1440 kosmetiska ingredienser. Undersökningen har skett med avseende på ingrediensernas persistens, bioackumuleringsförmåga och toxicitet. Projektet har utförts i samarbete med Naturskyddsföreningen. Syftet var att fylla på Naturskyddsföreningens egna kosmetikadatabas med information om vilka ämnen som är klassade som persistenta, bioackumulerande och/eller toxiska. De klassade ingredienserna togs även vidare för att ta reda på om de förekommer ute i svenska vatten. Projektet genomfördes genom att söka upp ingredienserna i ECHA, som är EU:s kemikaliemyndighets databas, där information om ingrediensernas PBT-utredningar fanns att hämta. Ett ämne klassas som PBT om det uppfyller kraven för både persistent, bioackumulerande och toxisk. Ett ämne kan också vara mycket persistent och mycket bioackumulerande, vPvB. De ingredienser som var P, B, T, vP och/eller vB, togs sedan vidare att jämföras med vattenanalysresultat från IVL:s screeningdatabas. En sammanställning gjordes av vilka ämnen som förekom även där, och i vilka halter de uppmätts. Under projektets gång påträffades svårigheter såsom att ganska många ämnen saknade en registrerad PBT-utredning i ECHA. Ämnen som idag inte har någon registrerad PBT-utredning är troligtvis de ämnen som produceras eller importeras i mängder om 1-100 ton/år. Detta eftersom dessa ämnen fått en tidsfrist till år 2018 innan registreringen i ECHA måste göras. Resultatet av projektet blev att av 1440 ämnen kunde endast 880 stycken som hittas i ECHA:s databas. Av dessa hade 300 ämnen en registrerad PBT-utredning, och 270 stycken av dem var inte klassade som persistenta, bioackumulerande eller toxiska. De kvarvarande 30 ämnena var - eller kunde inte uteslutas vara - persistenta, bioackumulerande eller toxiska. Då de 30 ämnena jämfördes mot IVL:s databas, återfanns nio av dem även där. Ämnena förekom i dessa analyser i koncentrationer om upp till 32 μg/l. Zinc pyrithione var det ämne som hade det högst detekterade värdet. Resultatet har också jämförts med tidigare arbeten inom området, och där kan framförallt konstateras att ett ämne som kommit på fråga i flera av dem är Cetrimonium chloride. Under projektets gång har konstaterats att vi i dagens läge inte har riktigt koll på alla de ämnen vi tillåter släpps ut i vår miljö. Kanske man i framtiden borde följa och analysera samtliga ämnen som klassas som persistenta, bioackumulerande och/eller toxiska. Inte bara de som redan är känt miljöfarliga och som importeras/produceras i mängder större än ett ton per år. Slutsatsen blev att av 1440 undersökta ämnen återfanns 30 stycken som är klassade som - eller inte kan uteslutas att vara - persistenta, bioackumulerande eller toxiska. Av dem återfanns nio stycken i IVL:s vattenanalyser. En intressant aspekt är att hela fyra av dessa ämnen, är sådana som används för UV-skydd i kosmetiska produkter. Man bör därför utreda dessa ingredienstyper närmare och försöka hitta bättre alternativ till dem. Särskilt då vi under sommaren smörjer in en stor del av kroppen med produkter innehållandes UV-skydd och sedan badar med det. Det innebär antagligen att det varje år läcker ut relativt stora mängder av dessa miljöbelastande ämnen i våra sjöar och hav, utan att de passerar några reningsverk som skulle kunna rena bort dem.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)