A comparison of Oral and maxillofacial radiology in Scandinavian dental schools

Sammanfattning: Sammanfattning Bakgrund: Röntgen är en av de vanligaste diagnostiska metoder som används inom odontologin. För att utföra odontologiska röntgenundersökningar måste det alltid finnas kliniska indikationer, dvs misstanke om att sjukdom finns hos den enskilda individen. Fynd på röntgenbilder har betydelse för diagnosticering och prognosbedömning inför behandling. De odontologiska fakulteterna i Skandinavien har liknande utbildningsplaner, dock finns skillnader i dispositionen av kurser samt inlärningsmetoder. Syftet: Jämförelse mellan kursplaner inom Odontologisk röntgendiagnostik vid fyra olika odontologiska fakulteter i Skandinavien. Detta för att undersöka om studenternas teoretiska och kliniska kunskaper skiljer sig åt. Metod: I mars 2017 utfördes en tvärsnittsstudie med 246 avgångsstudenter. Studenterna genomförde en enkätundersökning där de besvarade frågor som testade studenternas kunskap och färdigheter inom Odontologisk röntgendiagnostik. Studiepopulationen delades in efter tillhörande fakultet. Alla studenterna fick genomföra enkäten på det språk de undervisas i. Resultat: 130 studenter genomförde enkäten (53%), 128 studenter inkluderades i studien efter att ha uppfyllt inklusionskriterier. Den största skillnaden sågs inom indikationer för periapikal röntgen, där de svenska tandläkarstudenterna var mer restriktiva med utförandet av helstatus röntgenundersökning. Konklusion: Ingen signifikant skillnad kan ses gällande varken strålhygien eller bildgranskning mellan de olika fakulteterna. Endast en liten skillnad i antal rätta svar noterades vid identifiering av anatomiska strukturer i en panoramaröntgenbild. Detta oberoende om studenterna hade en enskild kurs i anatomi eller ej. Ingen konklusion kan dras gällande huruvida distributionen av kurser inom Odontologisk röntgendiagnostik påverkar studenternas teoretiska och kliniska kunskap.