Metoder för läsinlärning i förskoleklassen

Sammanfattning: Syftet med det här arbetet är att undersöka vilka läsinlärningsmetoder pedagoger använder för att lära barn att läsa i förskoleklasser och hur metoderna stöder sig på olika läsinlärningsteorier. Bakgrund har främst belysts utifrån kulturhistoriska och kognitiva teorier. Jag inriktadee mig på att ta reda på varför pedagoger valt att använda sig av Kiwimetoden och Bornholmsmodellen och hur dessa metoder fungerar i praktiken. När jag undersökte metoderna var jag också intresserad av att ta reda på om meningsfullhet och lustfylldhet bejakades i lärandet. Dessutom ville jag även se om utrymme gavs åt alla elever att medverka och ta del av undervisningen. Avsikten var att med kvalitativ metod belysa hur pedagoger och barn ser på läsinlärningsprocessen. För att ta reda på varför och hur metoderna används genomfördes observationer i barngrupper och intervjuer med förskollärare i två förskoleklasser. Resultatet visar att förskoleklassernas metoder bygger på språklekar och läsning. Slutsatsen är att metoderna används för att de är beprövade, ger bra resultat och stöder sig på litteratur framtagen genom forskning om läsinlärning. Arbetet bygger på att barnen fått en förståelse för det skrivna språket genom talspråket i kommunikation med andra. Det gick att iaktta och utläsa att barnen var aktiva och tycker det är roligt att lära sig läsa på de sätt som respektive metod används. Undersökningen visar att pedagoger inte konsekvent är metodinriktade utan snarare målinriktade och utgår från metoder som ger bra resultat och passar eleverna.