Arbetsgivar- och arbetstagarintressenas balansering - Hur tillkomsten av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2015:4) om organisatorisk och social arbetsmiljö påverkar arbetstagarintresset av psykisk hälsa i arbetslivet och arbetsgivarintresset av arbetsl

Sammanfattning: Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2015:4) om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) i kraft och ersatte tre andra på området gällande föreskrifter. Genom OSA förstärks och försvagas olika regleringar som gynnar arbetstagarintresset av psykisk hälsa i arbetslivet respektive arbetsgivarintresset av arbetsledningsrätt på bekostnad av varandra. Undersökningen visar att arbetsgivarens arbetsledningsrätt försvagas genom 9 § OSA om ohälsosam arbetsbelastning och 7 § OSA om mål för organisatorisk och social arbetsmiljö. Dessa företeelser reglerades tidigare inte i någon paragraf. Arbetstagarintresset av psykisk hälsa i arbetslivet förstärks genom att arbetstagaren får ökat inflytande genom 7 § OSA och genom att målet med båda föreskrifterna är att motverka ohälsa. Förstärkningen sker på bekostnad av arbetsgivarintresset då arbetsgivaren numera inte ensamt kan bestämma målen utan måste ge arbetstagaren möjlighet att medverka. Utöver detta måste arbetsgivaren numera undvika ohälsosam arbetsbelastning vid fördelning av arbetsuppgifterna. Den konstaterade försvagningen hos arbetsgivarintresset balanseras dock upp genom att OSA:s allmänna råd inte i samma omfattning rekommenderar arbetstagarens inflytande i olika situationer som i tidigare föreskrifter. Utöver detta försvagas arbetstagarintresset med den nya regleringen av arbetsgivarens utredningsplikt vid kränkande särbehandling då den inte som tidigare stadgas i en juridisk bindande paragraf. Försvagningen gynnar däremot arbetsgivarens arbetsledningsrätt som ger arbetsgivaren mer utrymme att bestämma över sitt agerande. Försvagningen av arbetstagarintresset balanseras i viss mån genom tillkomsten av rekommendationer om personen som utför utredningen i OSA. I uppsatsen blir det tydligt att OSA inte uteslutande stärker en sidas intresse utan att det sker en balansering mellan båda sidorna. Med tanke på att syftet med OSA bland annat är att förebygga risker för ohälsa som orsakas av organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön (se 1 § OSA), är detta ett oväntat resultat då man kunde förvänta sig att arbetstagarintresset skyddas mer genom OSA.