Ytterlighetens röst : En socialpsykologisk studie med syftet att vidga förståelsen kring det sociala fenomenet ondska med utgångspunkt från familjekulturens betydelse för människans socialisering

Sammanfattning: Människan är en social varelse och socialisering är ett el­e­mentärt och komplex mellan­mäns­k­ligt sam­spel, som först och främst formas i den fa­mil­jära sfären. Då syftet med denna studie har varit att vidga förståelsen kring det sociala fenomenet ondska – började vi vår resa med att distan­sera oss från fenomenet för att istället fokusera på vad som händer i socialiseringens vagga. Det pro­blema­tiskt funna är att människor numera är mer asocialt responslösa än socialt respon­si­va vilket innebär att män­nisk­or mer än någonsin finns för att fungera i härskande sam­­hälle­liga sys­tem än att finnas till för varandra. Och följden, den nutida människan socialiserar och socialiseras in i emotio­nellt lidande och skapar en förträngd medvetenhet som förs vidare från generation till generation, något som i bäs­ta fall leder till ytterligheter. För att fånga den svårligen synliggjorda sociali­serings­for­men, har vi observerat dem som observerar familjer som på något sätt upplevt eller upplever krisartade situationer. Det vill säga, vi har med en tema­tiskt öppen intervju­metod sam­tal­at med so­ci­alarbetare inom samhällets hjälp­an­de ver­k­­­sam­­­heter som möter människor i varierande famil­je­sammansättningar. Med episte­mologisk syn på den vet­en­­skapsteoretiska ansatsen är den dubbla hermeneutiken utvald, dels för att vidgad förståelse är vårt syfte men också för att vi har tolkat det våra observa­törer har tolkat. Det empiriska mate­rialet är analyserat enligt analytisk in­duk­tion och har stöd i teorier om familje- och organisa­tions­kultur, det sociala livets elementära former och be­ty­d­elsen av sociala band.