Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter

Sammanfattning: Regeringen tillsatte år 2013 en utredning i Sverige för att kartlägga hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter överensstämmer med barns rättigheter enligt FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen) samt dess tilläggsprotokoll. Utredningen ska också kartlägga och analysera om Barnkonventionen bör inkorporeras i Sverige. Utredningen ska vara klar 2015. Redan i 1200-talet landskapslagar är barns rättigheter, eller snarare bristen på barns rättigheter reglerad. Det var inte förrän på 1800-talet som lagstiftningen började ta fart kring barns rättigheter. I takt med globaliseringen på 1900-talet började barns rättigheter även ta plats i den internationella debatten och Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling år 1989. Barnkonventionen har idag näst intill universellt stöd och de grundläggande principerna som genomsyrar konventionen ska införlivas i alla konventionsstater. Konventionsstaterna har en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i Barnkonventionen. De svenska utredningarna och rapporterna sedan ratificeringen för 20 år sedan visar att den svenska lagstiftningen övergripande står i linje och harmoniserar med Barnkonventionen. Sverige har dock i de senaste två internationella rapporterna Från FN:s Barnrättskommitté fått kritik för att Barnkonventionen inte inkorporerats i den svenska lagstiftningen och därmed inte är direkt tillämpningsbar av landets domstolar. Uppsatsen innehåller en komparativ del med Norge som jämförelseobjekt. Norge har inkorporerat Barnkonventionen med goda resultat som följd. Sammanfattningsvis är min slutsats att Sverige bör inkorporera Barnkonventionen för att ge den formellt erkännande i Sverige och för att göra den tillämpningsbar i de svenska domstolarna. Inte minst för att det är viktigt att synliggöra barns rättigheter i Sverige att vi tar barns rättigheter på stort ansvar och anser det viktigt och värdefullt.