Juridiken – suverän och verklighetsfrånvänd? - En undersökning om huruvida terapeutisk juridik borde influera det svenska rättssystemet i allmänhet och sexualbrottsprocessen i synnerhet.

Sammanfattning: Sexualbrottsoffer vågar inte anmäla det dem utsatts för, inte av rädsla för förövaren utan av rädsla för själva processen. Juridiken ses som en egen suverän organisation, frånskild verklighetens problem och individer. När brottsoffret väl anmäler och går in i denna rättsliga bubbla, är det inte offrets verkliga behov och rättigheter som är styrande för processen. Istället används sexualbrottsoffer/målsäganden framför allt för andra ändamål. De rättsliga regleringar som finns syftar alltså inte till att främja målsägandens rättigheter och behov, utan istället det övergripande syftet att beivra brott. Med ovanstående presentation som grund och drivkraft är syftet med arbetet att kritiskt granska dagens rättssystem i allmänhet och straffprocessen för sexualbrott i synnerhet. Detta genomförs utifrån genusrättsvetenskapligt arbetssätt och med anläggandet av ett kritiskt genusrättsvetenskapligt perspektiv. För att minska glappet mellan juridiken och verkligheten används terapeutisk juridik som teoretisk utgångspunkt. Kortfattat kan sägas att terapeutisk juridik ser juridiken som en form av social konfliktlösning, där samhällsvetenskapliga rön är nödvändiga. Terapeutisk juridik är inte tänkt att ersätta dagens traditionella system, utan som en kompletterande approach som gör att rätten kan studeras och tillämpas på ett rikare sätt. Arbetets frågeställningar syftar till att, utifrån det ovan anförda, dels klargöra dagens situation för sexualbrottsoffer i Sverige, dels presentera, analysera och tillämpa terapeutisk juridik. Arbetet visar på att brottsofferfrågor har fått ökat intresse de senaste decennierna. Det verkar dock som att denna politiska uppmärksamhet har falska drivkrafter. Politikerna tvingades agera i brottsofferfrågorna, då samhället (genom viktimologin och feministiska rörelser) hade mobiliserat sig. Därav blev de praktiska lösningar i processen ett sätt att stilla hungern hos allmänheten, men innebar inte direkt någon ökad möjlighet till upprättelse för målsäganden. Arbetets analys och tillämpning av terapeutisk juridik visar att rättssystemet har mycket att vinna på en sådan kompletterande approach. De samhällsvetenskapliga rönen är absolut nödvändiga för hanteringen av de sociala och mänskliga konflikter juridiken är ämnad att hantera. Arbetets slutsats är att terapeutisk juridik bör bli en del av det svenska rättssystemet. Vidare bör terapeutisk juridik integreras i hela systemet med tydligt fokus på den juridiska utbildningen. De värden som idag genomsyrar juridiken och utbildningen (såsom yttre belöningar, konkret fakta och lagtekniska lösningar) behöver kompletteras av en social och emotionell dimension. Juridiken handhar mänskliga konflikter och måste återigen förankras i samhället. Den terapeutiska juridiken är väl lämpad för detta ändamål. Den terapeutiska juridiken kan alltså fungera som en brygga mellan den teknokratiska juridiken och den sociala verkligheten. Vidare gör det att brottsoffers verkliga behov kan synliggöras och prioriteras. Bemötandet och förhörsteknikerna kan då anpassas för att på bästa sätt få terapeutiska effekter. Genom detta kan offret göras till överlevare och dessutom ökar förutsättningarna för den rättsliga prövningen i stort. Därutöver kan den terapeutiska juridikens analys synliggöra de strukturella och bakomliggande problemen i konflikterna, vilket i sin tur gör att lagstiftningen och rättssystemet på ett mer träffsäkert sätt kan utformas för att motverka konflikternas uppkomst. Terapeutisk juridik verkar således både på mikro- och makronivå och kan fungera både reparativt och proaktivt. Arbetet är till viss del utmanande. I ett förändringsarbete är det dock nödvändigt att först utmana och ifrågasätta det rådande, för att sedan göra plats för och/eller legitimera förändringen. Juridiken är generellt sätt konservativ och formell, det står fortfarande i lagboken att domaren är guds befallningsman. Det är i hög tid att den traditionella synen på juridik utmanas och ifrågasätts. Juridiken måste förankras i samhället och i de sociala och mänskliga konflikter den hanterar. Arbetet ämnar att bidra till detta.