Dubbelprövningsförbudet : Förhindras även parallella förfaranden?
Sammanfattning: I artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet Europakonventionen och i artikel 50 EU:s rättighetsstadga regleras dubbelprövningsförbudet, principen om ne bis in idem. Det innebär att en person inte får bli prövad eller straffad två gånger för samma brott. I svensk rätt tillämpas dock ett system där den skattskyldige både kan påföras skattetillägg och dömas för skattebrott då han har lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration. Detta har ansetts förenligt med Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga då skattetillägget ansetts vara en administrativ avgift. Huruvida detta strider mot dubbelprövningsförbudet har diskuterats flitigt i både praxis från domstolarna och i doktrin. HD har dock NJA 2013 s. 502 fastställt att det svenska systemet med dubbla förfaranden inte längre kan anses förenligt med artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet Europakonventionen och i artikel 50 EU:s rättighetsstadga. Med anledning av detta har regeringen kommit med en proposition om att införa en spärreglering och ett samlat sanktionsförfarande för att på så sätt ändra det svenska systemet så att det inte längre strider mot Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. I propositionen föreslås att även parallella förfaranden ska förhindras, vilket även HD ansåg i sin dom. Dock har det genom Europadomstolens praxis inte varit helt tydligt ifall dubbelprövningsförbudet även förhindrar parallella förfaranden. Syftet med denna uppsats är alltså att utreda om det gör det. Efter att ha granskat praxis ifrån Europadomstolen och EU-domstolen kan det konstateras att artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet Europakonventionen och artikel 50 i EU:s rättighetsstadga inte utgör ett skydd mot lis pendens. Parallella förfaranden är förenligt med dubbelprövningsförbudet, dock sker en överträdelse i de fall då det ena förfarandet inte avslutas efter att det andra förfarandet meddelat ett slutligt beslut.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)