Distriktssköterskans tillvägagångssätt vid blodtrycksmätning på vårdcentral

Sammanfattning: Inledning: Distriktssköterskor har ett stort ansvar gällande blodtrycksmätning samt uppföljning av patienter med risk för hypertoni eller som behandlas för hypertoni inom primärvården. Blodtrycksmätning är en undersökningsmetod som förutsätter att den utförs korrekt med hänsyn till felkällor och rätt förfarande för att mätvärdet ska kunna tolkas rätt. Det finns ett flertal olika riktlinjer för hur standardiserad blodtrycksmätning bör utföras. Att arbeta hälsofrämjande är grundläggande i distriktssköterskors förhållningssätt och samtal kring livsstilsåtgärder är en viktig del i samband med behandling och förbyggande av förhöjt blodtryck. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga hur blodtrycksmätning går till vid besöket hos distriktssköterskan samt vilka aspekter som tas upp i samtalet i samband med besöket. Metod: Empirisk kvantitativ enkätstudie. Resultat: Positionen i samband med blodtrycksmätningen var relativt jämnt fördelad mellan att deltagarna lät patienterna sitta eller ligga. Alla lät patienterna vila före mätningen. Majoriteten angav användandet av anpassad manschettbredd och samtliga tog blodtrycket med armen i hjärtnivå. Endast 9 av de 28 distriktssköterskorna tog blodtrycket i båda armarna. Det var 13 av 28 distriktssköterskor som uppgav att de arbetade efter vedertagna riktlinjer. Distriktssköterskorna uppgav själva personfaktorer och miljöfaktorer som centrala gällande vad som kan påverka blodtrycksmätningarna. I samtalet var rökning, kost och motion de livsstilsfaktorer som togs upp i störst utsträckning. Övriga centrala aspekter i samtalet var hälsosamtal, psykosocial hälsa, riskfaktorer och patientundervisning. Diskussion: Det finns ett flertal olika riktlinjer gällande tillvägagångssättet för blodtrycksmätning. Många studier antyder att flertalet felkällor och faktorer bör beaktas för att mätvärdet inte ska bli missvisande och därmed riskera att patienter felbehandlas. Slutsats: Resultatet av studien visar att det finns skillnader i tillvägagångssättet vid blodtrycksmätning samt att det finns vissa brister i tillämpningen av aktuella riktlinjer. Det finns anledning att arbeta efter samma standardiserade riktlinjer på varje enhet. Vidare forskning behövs gällande vilka aspekter som tas upp under hälsosamtalet samt i vilken omfattning hälsorådgivande samtal bedrivs.