Skiljedomar – en rättskälla?

Sammanfattning: Rättskällornas uppgift är att belysa rättsordningen och att bidra till förutsebarhet och transparens i rättsystemet genom att hjälpa yrkesverksamma jurister att uttolka gällande rätt. En rättskälla kan sammanfattas som det material yrkesverksamma jurister beaktar och hänvisar till i sin rättsliga argumentation. Frågan om huruvida skiljedomar kan utgöra en rättskälla bör därför besvaras utifrån det faktum att jurister inom de områden där skiljeförfaranden är vanliga numera refererar till skiljedomar som stöd för sin argumentation. Det får även antas att domstolen beaktar de skiljedomar som refereras till. Lämpligheten i att erkänna skiljedomar som rättskälla kan utläsas av de aspekter av skiljeförfarandet och skiljedomen som syftar till att möjliggöra ett rättssäkert förfarande och ett materiellt korrekt avgörande. Det åtgärder som vidtagits för att säkerställa rättssäkerheten i skiljeförfarandet har ansetts tillräckliga för att tillåta att skiljedomar verkställs genom exekutiva myndigheter. Statens avkall på sitt rättskipningsmonopol till förmån för skiljeförfarandet har fått konsekvenser i form av prejudikatsbrist på de rättsområden där skiljeförfarandet är den dominerande tvistelösningsformen. Svenska skiljeförfaranden avgörs med utgångspunkt i gällande rätt och parterna kan räkna med att skiljenämnden söker vägledning i erkända svenska rättskällor. Parterna disponerar över skiljeförfarandet och kan instruera skiljenämnden om på vilka grunder de vill att tvisten ska avgöras. Det finns inga garantier för att skiljenämnden kommer fram till ett rättsligt korrekt avgörande. I regel är dock skiljenämnden mycket kompetent att behandla kommersiella tvister och det föreligger incitament för skiljenämnden att fatta ett slutligt och korrekt avgörande. Domskälen i skiljedomar innehåller ett sådant rättsligt resonemang som kan vara av betydelse för rättstillämpningen även i andra avgöranden. Det rättsliga resonemanget värderas olika högt beroende på vem som har varit skiljeman och vilken fråga som behandlats. Att skiljedomar inte är offentliga är det främsta argumentet mot skiljedomar som rättskälla. Den ökade tillgängligheten på rättskällor får en direkt påverkan på vilket material yrkesverksamma jurister använder sig av i sin rättsliga argumentation och skiljedomar som är offentliga kan således komma att tillmätas betydelse som rättskälla. Slutsatsen är därför att skiljedomar bör betraktas som en rättskälla som domstolen får beakta och att skiljedomar också lämpar sig för att vara en rättskälla. Skiljedomar kan också ses som ett positivt bidrag till rättsbildningen, särskilt inom de rättsliga områden där det saknas vägledande prejudikat.