Jämförelse mellan röntgen och datortomografi för mittsagittala mått på hästens halskotor : går två dimensioner att applicera på tre?

Sammanfattning: Radiologiska undersökningar av hästens hals utförs ofta som en del i undersökning av hästar med neurologiska symptom när man misstänker en kompression av ryggmärgen. Detta har länge varit svårt då mängden vävnad runt kaudala delen av hästens hals begränsar både konventionell röntgen och mer avancerade undersökningar så som datortomografi (DT). Med konventionell röntgen finns utarbetade metoder för att bedöma risken för att en stenos föreligger genom att beräkna en kvot (minimum sagittal diameter ratio, MSR), mellan kotkanalens minsta diameter i sagittalsnittet över den kraniala epifysens största diameter i samma snitt, och sedan jämföra denna mot ett förbestämt gränsvärde. Metoden är dock trubbig med flera falska positiva och negativa fall. I takt med att datortomografer blivit större och mer avancerade så har det öppnat upp för undersökningar av hästens hals ner till en nivå av T1 även på individer som väger mer än 700 kg. Tekniken ger, jämfört med konventionell röntgen, en tredimensionell undersökning som kan bearbetas snitt för snitt där summationer minimeras samt ett bättre kontrastförhållande erhålls. Därför är det av värde att validera metoden med MSR även på DT för att möjliggöra fortsatt forskning. Denna studie jämför en mätmetod, MSR, mellan två olika bilddiagnostiska tekniker, röntgen och datortomografi. Den frågeställning som skulle besvaras var om mätmetoden ger samma resultat utförd med de två olika bilddiagnostiska teknikerna. Resultatet från studien pekar mot att de två teknikerna ger ett likvärdigt resultat men vidare studier behövs på ett större underlag.