Behandling med kontinuerlig glukosinfusion till häst : olika glukoskoncentrationers effekt på den endogena insulinresponsen

Sammanfattning: Ett stort problem vid behandling av kritiskt sjuka hästar är att den normala energimetabolismen ofta sätts ur spel. Vid fysiologisk stress såsom sjukdom eller trauma ökar ofta energibehovet samtidigt som foderintaget minskar och hästen får en negativ energibalans. Normalt när energibehovet ökar svarar kroppen med mobilisering av energireserver i form av fettsyror men hos kritiskt sjuka hästar kan ett sådant svar bli alldeles för kraftigt och hästen utvecklar hyperlipidemi. Hyperlipidemi kan så småningom leda till förfettning av flera organ med organsvikt som följd. Hästar med förhöjda lipidkoncentrationer i blodet kan behandlas med en kontinuerlig glukosinfusion. Målet med behandlingen är att skapa en hyperglykemi som stimulerar den endogena insulinfrisättningen och på så sätt leder till ökat upptag av lipider till cellerna och minskad nedbrytning av fettvävnad. Vilken grad av hyperglykemi som krävs för att ge tillräcklig effekt på den endogena insulinfrisättningen och en minskning av triglyceridkoncentrationen är dock dåligt utforskat. Syftet med studien var att undersöka effekten på ämnesomsättningen av blodglukos och insulin vid behandling med en kontinuerlig glukosinfusion hos friska hästar. Två olika målkoncentrationer för blodglukos användes (7 mmol/l och 10 mmol/l) för att undersöka om skillnad i effekt kunde ses mellan dem. I studien ingick totalt sex friska varmblodsston med varierande glad av insulinkänslighet. Hästarna behandlades vid två olika tillfällen med glukosinfusion under 36 timmar. Målet var att skapa en steady state vid de två olika blodglukoskoncentrationerna. Varje glukosinfusion föregicks av en hyperglykemisk clamp under två timmar för mätning av insulinkänslighet och pankreas B-cellsfunktion. Blodprover togs enligt bestämt tidsintervall och analyserades för glukos, insulin och triglycerider. Resultaten från studien visade på ett hyperbolt samband mellan hästarnas insulinkänslighet och B-cellsrespons under den hyperglykemiska clampen, vilket innebär att en häst med låg insulinkänslighet får en hög B-cellsrespons. Detta samband har inte visats hos häst förut. Det fanns också ett hyperbolt samband mellan insulinkänsligheten och insulinresponsen under den kontinuerliga glukosinfusionen. En dosresponskurva mellan glukoskoncentration och insulinkoncentration visade att en högre glukoskoncentration gav en högre insulinkoncentration. Det sågs däremot inte någon skillnad i sänkningen av triglycerider mellan en lägre (7 mmol/l) och högre (10 mmol/l) blodglukoskoncentration vilket tyder på att en lägre glukoskoncentration skulle kunna användas med samma effekt vid behandling av hyperlipidemi. Försöken är dock utförda på friska hästar och fler studier krävs för att utreda effekten hos sjuka individer.