Vitet som ansvarsbegränsning och friköpsklausul. En studie av viten kopplade till konkurrensklausuler.

Sammanfattning: Den här uppsatsen behandlar det kontraktuella vitets funktion som ansvarsbegränsning samt ''friköpsklausul'' i relationen med konkurrensklausuler. Jag försöker dels klargöra det svenska rättsläget, huruvida vitet kan anses vara den enda och maximala ersättningen borgenären kan erhålla vid brott mot en konkurrensklausul. Likaså undersöker jag om gäldenärens skadeståndsansvar kan och bör utökas under vissa omständigheter och på vilken grund detta i så fall skall ske. Jag har i uppsatsen även behandlat huruvida vitet kan anses vara en friköpsklausul för gäldenären, vilken ger denne en möjlighet att betala sig ur en för honom betungande förpliktelse. Som stöd för de slutsatser jag kommer fram till har jag tittat på allmänna rättsprinciper, parternas motstående intressen samt använt mig av grundläggande ekonomiska modeller. Vissa av slutsatserna är allmänt hållna och kan vara tillämpliga för kontraktuella viten även i andra situationer än när de är kopplade till en konkurrensklausul. Dock är det relationen mellan vitesklausuler och konkurrensklausuler som främst behandlas i uppsatsen. Sammanfattningsvis är min uppfattning att vitet som huvudregel skall anses vara den minsta och den maximala ersättningen vid brott mot en konkurrensklausul. Min åsikt är vidare att möjligheterna för borgenären att använda vitet som en friköpsklausul bör vara relativt stora - större än idag - och endast särskilda skäl bör ge en domstol rätt att förbjuda en gäldenär att vid offentligrättsligt vite bryta mot ett avtalat konkurrensförbud.