Exit-upplägg : En analys kring möjliga åtgärder för att minska fysiska personers användande av exit-upplägg för att undgå svensk beskattning

Sammanfattning: Denna uppsats har som syfte att analysera problematiken kring så kallade exit-upplägg. Syftet är vidare att hitta en möjlig lösning för att minska exit-upplägg som utförs av fysiska personer. Efter EU-Domstolens dom i X och Y-fallet öppnades en möjlighet att utföra exit-upplägg. Ett exit-upplägg innebär att en person gör en un-derprisöverlåtelse till ett holdingbolag i utlandet som personen själv äger för att se-dan efter en fullständig utflyttning få sina kapitalvinster beskattade i den nya hem-viststaten. Väljs ett land med låg eller ingen beskattning på kapitalvinster och har landet ett skatteavtal med Sverige som inte ger Sverige såsom källstat en rätt att be-skatta vinster kan beskattning av andelar minskas eller helt undgås. Problematiken kring exit-upplägg ligger i att tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL endast blir tillämplig i de fall då Sverige inte har något skatteavtal med den nya hemviststaten eller då skatteavtalet innehåller en rätt för Sverige att beskatta värdeökningar på an-delar som kan hänföras till Sverige som källstat. Utflyttningar sker dock vanligen till de länder som har ett skatteavtal som inte ger Sverige beskattningsrätt på kapitalvins-ter eller där rätten begränsas till färre än tio år. Den svenska tioårsregeln blir därmed lätt att undvika och på så sätt även mycket ineffektiv. Då utflyttningsskatter uppmärksammats av EU-Kommissionen bör Sverige invänta en läsning på EU-nivå. Under tiden regler utformas bör Sverige omförhandla skatte-avtal med de länder som är vanligast vid exit-upplägg, exempelvis Cypern och Mal-ta. Införs en rätt för Sverige såsom källstat blir det därmed svårare att undvika svensk beskattning. För att det ska bli lättare att få igenom denna ändring i skatteavtalen bör Sverige erbjuda en avräkning av skatt som tas ut i den andra staten. På så vis förlorar inte den aktuella staten något på ändringen.