Trygghet, sedan Lek och Lärande : Åtta pedagogers uppfattningar om anknytning

Sammanfattning: Anknytning är under de två första levnadsåren, den viktigaste uppgiften ett barn har. Då många barn börjar förskolan mellan de fyllt ett och två år, lämnas barnets första och viktigaste utvecklingsuppgift från föräldrarna till förskolans pedagoger. Kunskap bland pedagogerna om anknytningsteori är därför essentiell. Genom semistrukturerade intervjuer ämnade studien att undersöka hur pedagoger i förskolans verksamhet upplever och uppfattar barns trygghetsbehov för att beskriva hur pedagogen som sekundär anknytningsperson kan tillgodose barns anknytningsbehov. Resultatet visar en medvetenhet om anknytningsteori bland pedagoger vilken påverkar anknytningen positivt, studien visar även att strukturella faktorer, främst stora barngrupper, låg personaltäthet och politisk styrning påverkar anknytningen mellan pedagoger och barn negativt. En medveten minskning i barngruppernas storlek och en ökning i personal per barn skulle därför kunna förbättra förskolan kvalité. Även kunskap om anknytningens betydelse för trygghet och utveckling efterfrågas. Först när kunskapen om anknytningens betydelse för utveckling och lärande finns på högre nivå, kan utvecklingen mot tryggare anknytningsrelationer i förskolan fortgå.