Arkitektur som integration

Sammanfattning: År 2015 sökte fler människor än någonsin förut asyl i Sverige och Malmö, med sin bro till kontinenten, var scenen för det första mötet mellan de nyanlända och det svenska folket. Hundratals frivilliga hjälpte till med mat, husrum och kläder för att välkomna flyktingarna. Parallellt ser vi hur främlingsfientligheten ökar i landet och bostadsområden som går samman mot byggandet av asylbostäder. Detta visar hur vi behöver verktyg för att jobba med den långsiktiga frågan om hur vi ska leva här tillsammans och överbrygga rädslan inför det främmande. Utifrån frågeställningen ”Kan arkitektur understödja integration?” undersöker jag integrations-begreppets betydelse, teorier kring kollaborativ design, referensprojekt och hur mina upptäckter skulle kunna appliceras i Malmö. Detta arbete handlar om ett sökande efter hur arkitektur kan understödja och främja integration och därmed möten mellan människor som annars inte möts. Med hjälp av kollaborativa designprocesser anser jag att platsers utformning bättre kan svara mot fler användares behov och därmed blir bättre mötesplatser i samhället. Genom kollektivt skapande utgör också processen i sig en mötesplats för dialog och en möjlighet att blicka bortom sin egen horisont. Som en sista del i mitt utforskande har jag ritat en paviljong för en kollaborativ designprocess. En mötesplats halvvägs mellan stadsbyggnadskontoret och gatan. Paviljongen är av temporär karaktär och har fått sin form efter de aktiviteter som är föreslagna att utföras i byggnaden.