Dokumentärfilmens generaliseringar : Medieframställningen av norska terrordådens offer ur ett genusperspektiv

Sammanfattning: Studiens syfte var att ur ett genusperspektiv, med hjälp av i huvudsak semiotisk text- och bildanalys samt kompletterande diskursanalys, undersöka hur kvinnor och män framställts i tre dokumentärfilmer. Dokumentärfilmen har valts som medium i syfte att undersöka hur genus hanteras i en mediestruktur där utrymme för eftertanke kring innehållet kan förmodas finnas hos skaparna. Detta i motsats till det snabba reportageformatet ämnat för nyhetssändningar, där så kallad genusslentrian kan tänkas förekomma i och med brist på tid för eftertanke. Filmerna har behandlat de händelser som kom att kallas "de norska terrordåden" som drabbade Norge den 22 juli 2011, där en ensam man utlöste en bomb i norska regeringskvarteret i Oslo samt utförde en omfattande skjutning på norska ön Utöya, där 69 personer då eller senare omkom. Undersökningen har behandlat intervjusituationer med överlevande från dessa två händelser. Uppsatsen är kvalitativ i meningen att semiotisk bild- och textanalys har utgjort grunden för analysen av materialet. Diskursanalys har använts för kategorisering av offerroller som kunnat urskiljas genom bild- och textanalysen. I framställningen av de överlevande offren efter skjutningarna på Utöya och bombningen i Oslo tenderade de analyserade dokumentärfilmerna att i hög grad skapa en enhetlig offerkategori, på många sätt avskalad från kön, där de inblandade tillsammans fyllde luckorna för händelsekedjan. Var och en av de överlevande fyllde sin funktion för berättelsen, antingen som stämningsskapare eller som representanter för ett visst skeende i händelseförloppet. Ur genusaspekt kunde en vilja urskiljas hos filmskaparna att i vissa fall framhäva de kvinnliga offrens styrka och beslutsamhet och de manliga offrens känslighet, något som på flera vis kan sägas utmana rådande genusnormer.