Olika systemlösningar vid utbyte eller förnyelse av enskilt avlopp : En jämförelse mellan biologisk och kemisk vattenrening

Sammanfattning: I Sverige har vi idag regler som bestämmer hur våra enskilda avlopp måste dimensioneras med avseende på utsläpp. Nära hälften av de 700 000 fastigheter som har enskilt avlopp bedöms idag ha anläggningar som inte är godkända. Enligt Havs- och vattenmyndigheten släpper Sveriges enskilda avlopp ut lika mycket fosfor som de kommunala reningsverken.   I arbete med att komma till rätta med de problem som otillräcklig avloppsrening medför samt i strävan mot ”en hållbar utveckling”, har kommunen som tillsynsmyndighet fått i uppgift att genomföra utökad tillsyn och kontroll av samtliga enskilda avloppsystem. Landets kommuner har i sin tur tagit hjälp av Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2006:7) för att få vägledning i beslut om vad som gäller för den enskilda fastigheten med tillhörande hushåll.   Avsikten med denna rapport är att närmare studera olika reningsmetoder som tillämpas inom enskilda avlopp. En jämförelse kommer genomföras mellan ett par olika tekniker inom kemisk och biologisk rening. Frågeställningen i denna rapport kommer att vara följande: Vilken reningsteknik, biologisk eller kemisk vattenrening är ur ett hållbarhetsperspektiv bästa lösningen vid utbyte eller förnyelse av enskilda avlopp;   -        Vilken lösning är bäst där normal skyddsnivå krävs? -        Vilken lösning är bäst där hög skyddsnivå krävs?   I denna studie har flertalet metoder och redskap använts för att uppnå hög reliabilitet av insamlad data. Litteraturstudier, enkäter, intervjuer, korrespondenser samt analys av dessa är verktyg som i mångt och mycket har använts i genomförandet. Sammanställning från resultat av enkäterna presenteras i form av cirkeldiagram. Vid normal skyddsnivå anser vi att infiltrationsbädden är den bästa lösningen. Vid hög skyddsnivå anser vi att vassbädden i kombination med en damm är den bästa lösningen.