Psykoterapeutisk praxis inom barn- och ungdomshabilitering :   Vägledande erfarenheter

Sammanfattning: Syftet med denna studie har varit att undersöka gällande praxis samt belysa förutsättningarna för psykoterapi som behandlingsmetod inom Barn- och ungdomshabiliteringen. Studien består av två delar, dels en enkätundersökning riktad till fem län, dels intervjuer med ett urval av de personer som berörts av enkäten, och där uttalat intresse för att intervjuas.   Arbete har varit inspirerande och berikande. Vi har fått ta del av en gedigen kunskap och engagemang för psykoterapeutiskt arbete med funktionshindrade barn och ungdomar, och deras föräldrar/anhöriga.   Resultaten visade att det förekommer psykoterapeutiska insatser i olika former på dessa arbetsplatser. Fokuseringen, omfattningen och metoderna varierar mellan arbetsenheterna och yrkesutövarna.   Vår slutsats är att det är ett mycket gott arbete som utförs, och med stort engagemang såväl för att arbeta psykoterapeutiskt som för de funktionshindrades rätt till detta stöd. Terapiernas fokus var oftast byggande och bearbetande av självbild, när det gällde barn/ungdomar, och för föräldrar krisbearbetning och stöd i att hantera svårigheter i den nya livssituationen. Terapier för gruppen funktionshindrade måste utgå från ett brukarperspektiv, dvs. anpassas efter brukarens förmåga genom en variation av metoder, konkreta tekniker och ökad tydlighet hos terapeuten. Barn- och ungdomshabiliteringen kännetecknas bl a av kontakter under lång tid, av teamarbete och en stor variation av insatser. Detta sammanhang kan utnyttjas på ett positivt sätt i terapier där relationen är viktigare än rollen som terapeut, och att terapeuten innehar kompetens om funktionshinder, och kännedom om livsbetingelser för den enskilde och dennes familj, och naturligtvis terapeutisk färdighet. Barn- och ungdomshabiliteringen som verksamhet saknar terapeutisk tradition, vilket bidrog till att känslomässiga behov kunde bli marginaliserade, och goda behandlande insatser inte uppmärksammade eller värderade inom ramen för begreppet psykoterapi.   Studien visar att psykoterapeutiskt arbete för funktionshindrade barns och ungdomars psykiska hälsa bör värnas om. För att stödja denna process behöver verksamma personer få träffas och utbyta erfarenheter, som kan bli vägledande och forma en psykoterapeutisk tradition inom Barn- och ungdomshabiliteringen.