Ett campus för staden? Diskursanalys av hur ett offentligt förändringsprojekt ramas in i Göteborg

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker kommunikationen kring Göteborgs universitets omdebatterade, men hittills outforskade, förändringsprojekt Campus Näckrosen i syfte att upptäcka vilka diskurser och inramningar som används av dels universitetet och dels projektets kritiker. Ett viktigt argument för att granska offentliga organisationers kommunikation är att det allmänna enligt grundlagen har ett uppdrag att behandla alla människor i samhället jämlikt. Undersökningen utförs med hjälp av en diskursanalys som grundar sig på Foucalts diskursteori samt på idéer om framing hämtade från kommunikationsforskningen. Analysen drar även paralleller till studier inom förändringskommunikation och offentlig verksamhet. Det analyserade materialet består av texter från universitetets egna kommunikationskanaler samt artiklar från debatten och rapporteringen om projektet i dagsmedia. Göteborgs universitet tycks i kommunikationen av projektet använda en entreprenörsdiskurs med fokus på konkurrenskraftig kultur, framtiden och den egna organisationen medan de externa aktörerna främst grundar sina diskursiva framställningar på idéer om demokrati, integration samt natur och kultur. I inramningen av platsen för projektet konstruerar universitetet det framtida campuset som en unik kulturpark, en ram som flera kritiker i stället applicerar på den nutida parkmiljön. De olika inramningarna av problemet och lösningen i relation till projektet tycks i de flesta fall utgå från förståelsen av platsen, vilket således kan ses som konfliktens kärna. Vad som dock förenar samtliga aktörer är det antropocentriska perspektivet och en hypotes lyfts om att detta är ett kännetecken för medias rådande diskurs. Utifrån Göteborgs universitets roll som offentlig verksamhet framstår det som problematiskt att man inte från början tycks ha identifierat externa intressenter som en målgrupp för kommunikationen och en uppmaning riktas till både teoretiker och praktiker att utveckla den externa förändringskommunikationen, då detta kan ses som en del av det allmännas uppdrag.