Samtyckesreglering - en nödvändighet för att uppnå ett fullgott skydd för varje människas sexuella integritet?

Sammanfattning: Varje individs rätt till sexuellt självbestämmande och sexuell integritet är utgångspunkten för den svenska gällande sexualbrottslagstiftningen. Avgörande för om en gärning är sexualbrott eller inte blir därför frågan om det finns ett samtycke till en sexuell handling. Trots att självbestämmanderätten är skyddsintresset krävs det i den nuvarande lagstiftningen att gärningsmannen använt sig av tvång eller utnyttjande för att straffansvar för våldtäkt ska föreligga. Det har ifrågasatts om nuvarande kravet på tvång som grund för straffansvar bör ersättas med ett krav på bristande samtycke. Detta skulle innebära att dagens formulering av våldtäktsbrottet skulle ersättas med en bestämmelse som gör det straffbart att utföra en sexuell handling med någon som inte samtycker därtill – oavsett om tvång eller utnyttjande förekommit. En jämförelse med den engelska lagstiftningen som har en samtyckesreglering har gjorts. I den engelska rättsprocessen läggs stor fokus på offrets beteende, vilket har varit ett av de främsta argumenten mot att införa en samtyckesregelring i svensk rätt. En viktig utgångspunkt har dessutom varit att svensk sexualbrottslagstiftning ska vara förenlig med Sveriges internationella åtaganden på området. Det har prövats vilken betydelse Europadomstolen avgörande i den så kallade Bulgariendomen har för frågan hur den svenska sexualbrottslagstiftningen ska utformas. Regeringens bedömning var att avgörandet inte innebär någon skyldighet för Sverige att formulera lagstiftningen beträffande sexualbrott på ett visst sätt. Regeringen som motsatte sig en samtyckesreglering föreslog istället i den senaste prop. 2012/13:111 att en utvidgning av våldtäktslagstiftningen bör genomföras. Förslaget som träder i kraft den 1 juli 2013 innebär att begreppet ”hjälplöst tillstånd” ersätts med det vidare begreppet ”särskilt utsatt situation”. Denna utvidgning menade regeringen kommer åtgärda de brister som idag finns i våldtäktslagstiftningen. Uppsatsens syfte har varit att utreda varför Sverige inte har en våldtäktslagstiftning som baseras på samtycke istället för tvång eller utnyttjande. Min slutsats är att det kan ifrågasättas huruvida en samtyckesreglering skulle komma att innebära ett ökat skydd för varje människas sexuella integritet. Mot bakgrund av regeringens förslag till utvidgning av sexualbrottsområdet borde det anses tillräckligt för att uppnå ett fullgott skydd på området.