En studie av en klinisk population inom späd- och småbarnspsykiatrin-relationen mellan föräldrars anknytningsmönster, föräldrastress och kontaktanledning.

Sammanfattning: Inom späd- och småbarnspsykiatrin behandlas familjer av en mängd olika anledningar. Det kan bero på dåligt mående hos föräldern, att känslorna för barnet inte är så starka som förväntat, att relationen mellan barn och förälder är konfliktfylld eller att det finns en oro över barnets symtom. Föreliggande studie syftade till att undersöka och beskriva den kliniska populationen inom två späd- och småbarnspsykiatriska verksamheter i Skåne. Studien hade designen av en deskriptiv, tvärsnittstudie i vilken alla föräldrar som påbörjade behandling tillfrågades om att delta. Studien baserades på 73 föräldrar som fyllt i självskattningsformulär. Skillnader mellan föräldrar med olika anknytningsmönster i relation till föräldrastress och kontaktanledning undersöktes. Utöver detta undersöktes eventuella könsskillnader. Resultaten visade att föräldrarna i denna studie hade signifikant högre förekomst av symtom på psykisk ohälsa, högre föräldrastress och otrygg anknytning jämfört med normalpopulationen. Föräldrarna med ambivalent anknytningsmönster hade signifikant högre föräldrastress än de andra föräldrarna. De föräldrar som sökte för barnrelaterade problem hade en signifikant högre föräldrastress än de som sökte för föräldrarelaterade problem. Mammorna hade signifikant högre föräldrastress än papporna. Majoriteten av föräldrarna levde i parförhållanden och hade en hög utbildningsnivå. Kliniska implikationer är vikten av att tidigt upptäcka en hög föräldrastress, samt att förälderns anknytningsmönster och kontaktanledning kan ha betydelse för hur behandlingen bör utformas.