Årstidsvariationen i leverstatus hos nötkreatur som konsumerar Östersjövatten

Sammanfattning: SAMMANFATTNING En betydande del av den svenska nötkreaturspopulationen finns i kustnära områden. Enligt gammal hävd och av praktiska skäl tillåts boskap på perifert belägna marker släcka törsten i de vattendrag som finns att tillgå på betet och längs Östersjökusten dricker djuren havsvatten då färskvatten ofta är en bristvara. Algblomningar med toxinbildande cyanobakterier uppträder varje sommar i Östersjön liksom i många åar och insjöar. Temperatur, solinstrålning och väderförhållanden styr omfattningen av blomningarna. Egentliga Östersjön, inräknat Finska viken, Ålands hav och Skärgårdshavet tillhör de mest utsatta områdena när det gäller massförekomst av cyanobakterier. På grund av klimatförändringar, utfiskning och utsläpp av närsalter blir toxiska algblomningar allt vanligare och allt mer extensiva. Av denna anledning är det viktigt att undersöka hur kustbetande kreaturs hälsostatus påverkas under betessäsongen. Speciellt intressant i detta sammanhang är undersökning av leverstatus eftersom algtoxiner ofta angriper levern. En fältstudie, som sträcker sig över betessäsongen i sin helhet och som baserar sig på blodprover och vattenprover, genomfördes under maj – oktober 2011, och indelades i 3 perioder: period 1 (15/5- 30/6), period 2 (1/7-31/7) och period 3 (1/8-15/10). Besättningar med lämpligt djurmaterial och kontinuerlig betesdrift där havsvatten utgjorde huvudsaklig dricksvattenkälla valdes ut. Totalt ingick 4 besättningar, en på svenska ostkusten och 3 på Åland. I varje besättning utsågs 6 djur att ingå i försöket. I besättningen på Hasselö var alla kor, men i de övriga besättningarna utgjordes försöksdjuren enbart av kvigor. Vattenprover insamlades och frystes in fortlöpande under betessäsongen vid respektive kustbete för att analyseras under hösten 2011, efter att fältförsöket avslutats. Blodproverna centrifugerades och frystes in efter provtagning i fält och alla prover analyserades sedan samtidigt vid Klinisk Kemiska Laboratoriet, SLU, Uppsala. Vattenproverna analyserades vid institutionen för Anatomi, Fysiologi och Biokemi, SLU, Uppsala och algblomningen följdes kontinuerligt via SMHIs hemsida. Signifikant höjning av serumnivåer av parametrarna alanintransferas (ALAT) i period 3, gallsyror i period 2 och 3 samt triglycerider i period 2, utgör de mest intressanta fynden. Förändringarna är dock små, vilket kan förklaras med att kustnära cyanobakterieblomning förekom i mycket liten skala särskilt i de aktuella kustregionerna under sommaren 2011. Det kan dock inte uteslutas att de påvisade förändringarna i serumhalter av nämnda variabler i viss mån skulle kunna avspegla en lindrig – måttlig belastning på levern, som delvis skulle kunna härledas till konsumtion av dricksvatten innehållande cyanotoxiner. Förvånande nog är de relativt höga koncentrationer av cyanotoxiner som återfanns i ett flertal vattenprover, trots att ingen visuellt påvisbar cyanobakterieblomning förekom i vattnet då proverna insamlades. I ett vattenprov insamlat under period 3 i Ängösund (besättning 2), tangeras gränsen för vad WHO rekommenderar som tillrådligt för humankonsumtion. Huvudkonklusionen av denna studie är att kor på strandnära bete under år med svag algblomning visar ringa eller som mest måttlig påverkan på variabler, som skulle kunna indikera leverskada orsakad av exponering för cyanotoxiner. Så tillvida innehåller denna studie ett unikt referensmaterial för framtida fältstudier under kraftig algblomning.