Underförstådd garanti
Sammanfattning: Vad som händer om någon inte presterar i enlighet med avtalet regleras ofta under rubriken garanti i avtalet. Beroende på hur garantibestämmelsen utformats och på vilket sätt avtalsobjektet avviker från vad som avtalats, kan konsekvensen bli allt från inget ansvar alls, till ett ansvar som innefattar även kompensation för indirekt förlust. Garantiers utformning och omfattning har därför stor ekonomisk betydelse. Många gånger saknas dock en uttrycklig garanti, och frågan uppkommer därför om någon garanti ändå kan anses ha varit för handen, kan situationen tolkas som att en underförstådd garanti förelåg? Uppsatsen syftar till att just finna och analysera de kriterier för den underförstådda garantin som återfinns i domstolspraxis. Resultatet består av fyra kriterier, som varit frekvent återkommande i de mål som prövats. Det handlar om yrkesmässighet, att en köpare ska kunna förlita sig på rekommendationer från den som har specialkompetens på området eller som i övrigt bedriver yrkesmässig verksamhet. Närliggande den yrkesmässiges kunskapsmässiga överläge tycks också finnas ett skyddsperspektiv i förhållande till konsument eller annan med underlägsen ställning som inte har samma position vid avtalsförhandling eller möjlighet att kontrolla avtalsobjektet. Ett annat starkt argument som ofta förekommer är att säljaren har varit medveten om vad köparen ville ha men ändå inte har presterat i enlighet med dessa särskilt betonade krav, eller som annars har ingått avtalet trots att denne måste ha förstått att avtalsobjektet inte uppfyller köparens önskemål. Slutligen verkar det också kunna vägas in om uppgiften var av stor betydelse för avtalet, vilket främst syftar till avvikelser från fundamentala egenskaper som måste ha förutsatts av båda parterna. Näringsidkares och konsumenters olika möjligheter att agera och kontrollera avtalsobjektet tycks vidare beaktas, så att högre krav ställs på en näringsidkare än på en konsument. Ibland finns en skepsis från domstolens sida mot att tolka in en underförstådd garanti. I mål som avser smittat livsmedel och köp av levande djur har domstolen tydligt tagit avstånd från tanken på underförstådd garanti. De tycks även vara tveksamma avseende tidsgarantier. Varför konstruktionen ibland inte anses vara passande är något oklart, kanske talar etiska argument ibland emot intolkande av garantier. Kritik har kommit från vissa håll i doktrinen, där det har framförts att bedömningen verkar godtycklig och är oförutsebar. Med tanke på vilka ekonomiska konsekvenser utfallet av bedömningen kan ha för individen i det enskilda fallet, är detta beklagligt. Ett klargörande från domstolens sida hade därför varit önskvärt, med information om när intolkandet av en underförstådd garanti är korrekt och vad det egentligen är som gör att en underförstådd garanti ibland enligt domstolen framstår som en fiktion. Varför konstruktionen med underförstådda garantier ändå används beror troligen på att det är önskvärt att kunna komplettera lagstiftningen, för att kunna skydda den skadelidande parten i de fall det uppfattas som rättvisare att låta den andra parten stå för skadan. Är detta syftet med den underförstådda garantin, är det svårt att skapa någon förutsebarhet eftersom domstolens möjlighet att göra en bedömning utifrån vad de finner mest rättvist i det enskilda fallet då försvinner. Skulle problemet lösas genom lagstiftning beträffande underförstådda garantier skulle det nog vara nödvändigt med en generalklausul, då stor flexibilitet torde krävas för att uppnå rimliga resultat. Att ingen samlad lagstiftning finns vad gäller garantier hade dock försvårat detta.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)